<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/" xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/" xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom" version="2.0" xmlns:cc="http://cyber.law.harvard.edu/rss/creativeCommonsRssModule.html">
    <channel>
        <title><![CDATA[Stories by Oscar Sedholm on Medium]]></title>
        <description><![CDATA[Stories by Oscar Sedholm on Medium]]></description>
        <link>https://medium.com/@oscarsedholm?source=rss-a3842a473646------2</link>
        <image>
            <url>https://cdn-images-1.medium.com/fit/c/150/150/1*dVkJxrp1sucAYt6X0jIIaA.jpeg</url>
            <title>Stories by Oscar Sedholm on Medium</title>
            <link>https://medium.com/@oscarsedholm?source=rss-a3842a473646------2</link>
        </image>
        <generator>Medium</generator>
        <lastBuildDate>Wed, 18 Nov 2026 03:50:09 GMT</lastBuildDate>
        <atom:link href="https://medium.com/@oscarsedholm/feed" rel="self" type="application/rss+xml"/>
        <webMaster><![CDATA[yourfriends@medium.com]]></webMaster>
        <atom:link href="http://medium.superfeedr.com/" rel="hub"/>
        <item>
            <title><![CDATA[Om Po Tidholm och Hooja]]></title>
            <link>https://medium.com/@oscarsedholm/om-po-tidholm-och-hooja-aaef511fe32e?source=rss-a3842a473646------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/aaef511fe32e</guid>
            <category><![CDATA[kultur]]></category>
            <category><![CDATA[hooja]]></category>
            <category><![CDATA[sverige]]></category>
            <category><![CDATA[makt]]></category>
            <category><![CDATA[debatt]]></category>
            <dc:creator><![CDATA[Oscar Sedholm]]></dc:creator>
            <pubDate>Thu, 13 Jul 2023 14:25:42 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2023-07-13T14:49:16.372Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*XNIBA97BxbCegTeH2SpVfg.png" /></figure><p>Mitt flöde har bombarderats i dagarna om Aftonbladets avmaskerande av musikerduon Hooja. Upprörda fans, folkstorm och bojkotter — hela faderullan. Men det är inte vad som fångade min uppmärksamhet. Istället var det Po Tidholms <a href="https://www.svt.se/kultur/hooja-har-ett-ansvar-att-nyansera-bilden-av-norrlandska-mannen">kommentarer i SVT Kultur</a> om Hoojas ansvar över bilden av den norrländska mannen, och i bredare bemärkelse, den norrländska tillvaron i stort som fångade mig. Och det massiva hatet jag sett i kommentatorsfälten efteråt — Mot Po, mot “PK aktivister” och “vänstermuppar”. Po säger följande i artikeln:</p><blockquote>Schablonerna Hooja använder tillhör den gamla traditionen av hur man har exotiserat glesbygdkaraktärer och hur man har exotiserat Norrland. I takt med sina framgångar hade jag önskat att de problematiserade bilden av sig själva lite mer.</blockquote><p>Magnus Tosser, nöjesredaktör på NSD och Norrbottens-Kuriren kontrar med</p><blockquote>På sätt och vis är det en nidbild. Men Hooja lever ju här. Det här är deras liv. Det går att jämföra med gangsterrap. Det handlar ju om att gå in och äga sin historia, precis som jag tänker att gangsterrappare gör. Båda beskriver sin verklighet.</blockquote><p>Och det här har nu drivit igång Hoojas redan upprörda fans att härja om PKism. Jag tänkte därför som född, uppvuxen och boende i Norrbotten respektive Västerbotten, tillika man, bidra med mitt perspektiv.</p><p>När jag växte upp i Piteå fanns det en tydlig bild av män. Hur en man skulle se ut, vad den skulle tycka, vad den skulle gilla, vad den skulle hata. Vad den skulle vara bra på, vad den skulle skita i. Föll man utanför dessa fårår var man konstig. Konstant ifrågasatt. Stack i ögonen på andra, och fick utstå stickord och förakt. I det långa loppet troligen utfryst och definitivt sedd på med misstro.</p><p>Vad ingick då i denna mansbild? Viktigast var att förakta plugget. Skolning skulle inte ge något. Mannen skulle vara stark, högljudd och inte sällan beredd att ta till våld för att få sin vilja igenom. Den skulle aldrig tala om känslor, helst inte ens kännas vid att den hade några. Den skulle gilla sport, särskilt hockey och fotboll. Den skulle gilla högljudda bilar, fortkörning, att börja dricka vid ung ålder, och att snusa. Därtill skulle man bete sig dominant mot både andra män, men också mot kvinnor.</p><p>Vilka var det då som skapade den här bilden?</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/869/1*T16gBmcbqVJ9go8VFKSRJQ.png" /></figure><p>Alla. Den flödade som älv genom tiden, påfylld av små bäckar från alla möjliga håll, tills den sköljde över oss som barn. De vuxna uppmuntrade det genom uttryck som “Boys will be boys“ och” “Killar tycker om dig när de rycker dig i håret”. När lärarna såg genom fingrarna på killar som var våldsamma, men om en tjej hade begått samma våldshandling hade det startats en utredning. Och så klart all film, underhållning, musik och tidningar som pumpade ut sina uppfattningar om vad som var manligt, kvinnligt, norrländskt, lantligt, stadsligt. Makthavare och mediakanaler skapade budskap som sedan förstärktes av handlingarna nere på golvet. Människor emellan i vardagen.</p><p>Dessa sociala handlingar utgör sedan grunden för ett barns möjligheter att utvecklas som människa. Det skapar och begränsar <em>upplevelsen av frihet</em>. Får du höra hela din uppväxt att du aldrig kommer kunna dansa, för det är inte för “sådana som du”, så kommer du mest troligen aldrig att ens försöka. Medan en person som växer upp med att höra att den kan bli precis vad den vill också har större chanser att känna precis det.</p><p>Bär du Hooja ett ansvar över bilden av att vara en norrländsk man? <strong>Ja.</strong> Det spelar ingen roll att de bor i Gällivare. De sprider fortfarande en stereotyp av tillvaron och människorna i norr, som i längden påverkar ett stort antal människor. Precis som Klas Eriksson och Alfred Svensson har med sin produktion <em>Leif och Billy</em>. De är på detta sätt <em>makthavare</em>. Oavsett om du tycker att det är pretentiöst att kalla “några killar från Gällivare” makthavare eller inte. Fråga dig själv: Når de ut till miljontals människor?</p><p>Det är tillräckligt djävligt som det är idag att komma från norr och tas på allvar. Än djävligare att komma från norr och vara helt annorlunda jämfört med schablonbilden av den norrländske mannen.</p><p>Jag önskar att vi kan bygga en framtid där män i norr får vara fria att bli precis vilka de än drömmer om att bli.</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=aaef511fe32e" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Gállok handlar om så mycket mer än gruvan]]></title>
            <link>https://medium.com/@oscarsedholm/g%C3%A1llok-handlar-om-s%C3%A5-mycket-mer-%C3%A4n-gruvan-a4a9c4424dec?source=rss-a3842a473646------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/a4a9c4424dec</guid>
            <category><![CDATA[indigenous]]></category>
            <category><![CDATA[human-rights]]></category>
            <category><![CDATA[mining-industry]]></category>
            <category><![CDATA[sweden]]></category>
            <category><![CDATA[sapmi]]></category>
            <dc:creator><![CDATA[Oscar Sedholm]]></dc:creator>
            <pubDate>Wed, 26 Jan 2022 10:23:19 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2022-01-26T12:47:13.739Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*8XjgXZW-2Uzb3H_qirORmA.jpeg" /></figure><p>Nu är det ett bra tag sedan jag skrev. Men jag vet att det inte bara är jag som spenderade julhelgen med att tänka på Gállok. När Karl-Petter Thorwaldsson gick ut och uttalade att han <em>älskar gruvor</em> gick det en skälvning rakt igenom Sápmi. En skälvning, och en ökad beredskap. Jag och många andra tänkte “Är det dags nu? Är det nu vi måste dra till strid?”. Ingen trevlig julklapp, precis.</p><p>Striden om Gállok/Kallak uppe i Jokkmokk har summerats av många andra, nu senast i <a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/gruvstriden-i-kallak">Radio P1 Gruvstriden i Kallak</a>, så jag kommer inte presentera det i detalj.</p><p>Det få vill veta av är att det här handlar om en kolonialstats maktutövning, som nu och historiskt har exploaterat Sápmi och helt ärligt <a href="https://medium.com/@oscarsedholm/sameblod-%C3%B6ppnar-pandoras-ask-cc529a1924c8">struntat i det samiska folkets rättigheter under en lång tid</a>. Vi har sett <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Baggb%C3%B6leri">baggböleriet</a> då de stora skogsbolagen lurade folk att sälja sina skogar, <a href="https://www.adlibris.com/se/bok/stulet-land-svensk-makt-pa-samisk-mark-9789174419870">stölden av samiska marker</a>, <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Statens_institut_f%C3%B6r_rasbiologi">rasbiologin</a> och <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Sameskola">nomadskolorna</a> som utraderande det samiska språket, <a href="https://www.svtplay.se/video/33653374/gravplundrarna/gravplundrarna">plundrandet av samiska gravar</a>, dämningarna av de norrländska älvarna som lade gigantiska arealer mark under vatten. Vi har som folk splittrats in i olika kategorier utifrån rasbiologiska principer, som fortfarande står i lag, och som än idag sår split i Sametinget och i lokalsamhällen, däribland den såriga <a href="https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/en-av-sveriges-mest-infekterade-konflikter-har-ar-bakgrunden">Vapstenskonflikten</a>. Den nyaste formen av exploateringar, vindkraftsparker och nya gruvor, ursäktas främst med trötta argument om arbetstillfällen, och när det inte bet så har nu <em>den gröna omställningen </em>blivit modé-uttryck.</p><p>På detta är det samiska civilsamhället idag gravt underfinansierat, där såväl renskötseln som det samiska kulturlivet formligen skriker efter ökade stödmedel. <strong>Motsvarande budgetposter i Norge är i snitt 10–12 ggr högre</strong>. Det är Sveriges historia med det samiska folket. Det är Sveriges relation till Sápmi. Det är Sveriges koloniala politik.</p><p>Det är Gállok - och klubbar de igenom Gállok med dessa argument så klubbar de igenom Dahksnjuana/Rönnbäck. Sen fortsätter det, runt, runt, runt ner i historiens slukhål. Och det ska alltid bli så mycket bättre för de lokalt boende och samerna.</p><p>Någonstans måste en linje dras i sanden. Hit men inte längre. Den gränsen är nådd. Egentligen var den nådd för länge, länge sen.</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=a4a9c4424dec" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Grande Gizmo — Charcoal Kisses lyrics]]></title>
            <link>https://medium.com/@oscarsedholm/grande-gizmo-charcoal-kisses-lyrics-8754cb8b4244?source=rss-a3842a473646------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/8754cb8b4244</guid>
            <category><![CDATA[music]]></category>
            <category><![CDATA[lyrics]]></category>
            <category><![CDATA[grande-gizmo]]></category>
            <category><![CDATA[love]]></category>
            <dc:creator><![CDATA[Oscar Sedholm]]></dc:creator>
            <pubDate>Tue, 22 Jan 2019 16:30:36 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2019-01-22T20:19:04.517Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<h3>Grande Gizmo — Charcoal Kisses lyrics</h3><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/300/1*JQeQyZk7sYYHL6PkSMntTA.jpeg" /></figure><p>So this is it</p><p>I’ve been around the block a few times (too many times)</p><p>Caught in the pit</p><p>I’m missing all the laughs and all the cries</p><p>Your charcoal kiss</p><p>I keep the poison away</p><p>until the light of the day</p><p>and there are nights when I</p><p>pray for mercy</p><p>Minutes to hours, I lack the power</p><p>to abate this</p><p>I’m at my limits</p><p>-</p><p>My words alone</p><p>can’t heal the wounds that they left behind</p><p>We don’t belong</p><p>living on the edge of a razor</p><p>Hold on, hold on</p><p>Feed on the warmth of this husk of mine</p><p>My heart so numb, numb</p><p>-</p><p>I’ll meet you there</p><p>we had a lousy start</p><p>a lil’ heart to heart</p><p>and you’re burning</p><p>I said I’ll take you home</p><p>It’s not a broken bone</p><p>We’re gonna make it right</p><p>in this weather</p><p>And then I realize</p><p>that it’s a sacrifice</p><p>a madness in disguise</p><p>and you’re choking</p><p>Bleeding on the floor</p><p>I’m coming through your door</p><p>Hurting to the core</p><p>From your kisses</p><p>-</p><p>My words alone</p><p>can’t heal the wounds that they left behind</p><p>We don’t belong</p><p>living on the edge of a razor</p><p>Hold on, hold on</p><p>Feed on the warmth of this husk of mine</p><p>My heart so numb</p><p>there’s life enough for us, honey</p><p>-</p><p>Yeah, yeah, yeah, oh yeah</p><p>I’m hurting</p><p>for your love</p><p>Yeah, yeah, yeah</p><p>We messed up from the start</p><p>It’s time we took it from the other side</p><p>I’m gonna bring you home, but it is not tonight</p><p>I’m gonna shake it down, I’m gonna pull it up</p><p>I’m gonna suck it out, with my kisses</p><p>-</p><p>So this is it</p><p>I’ve been around the block a few times</p><p>Oh, oh</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=8754cb8b4244" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Ett farväl till Grande Gizmo]]></title>
            <link>https://medium.com/@oscarsedholm/ett-farv%C3%A4l-till-grande-gizmo-4a46370ac0f7?source=rss-a3842a473646------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/4a46370ac0f7</guid>
            <category><![CDATA[music]]></category>
            <category><![CDATA[farewell]]></category>
            <category><![CDATA[grande-gizmo]]></category>
            <dc:creator><![CDATA[Oscar Sedholm]]></dc:creator>
            <pubDate>Sat, 12 Jan 2019 10:59:37 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2019-01-14T13:34:24.310Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<p>Nu i dagarna har singeln Post Mortem släppts på Spotify m.m. Namnet kommer självklart från faktumet att bandet inte längre finns; eller ja, att vi som drev bandet inte längre driver det. Av personliga skäl valde vi att bryta upp projektet och det är klart att det gör ont. Samtidigt var det antagligen nödvändigt för att kunna få till en nystart.</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/960/1*nhSE_KKRbttwUnvXXL365A.jpeg" /><figcaption>Första uppsättningen av Grande Gizmo 2015–2016. Fr.v. Moises, jag, Aron och Olle</figcaption></figure><p>Kärnan av Grande Gizmo utgjordes alltid av jag, Aron och Moises. Det var vi som beslutade oss för att dra ihop det hela och det var vi som bestod till slutet av projektet. Jag skulle också tro att det var vår blandning av stil (hiphop, klassisk rock, funk och skatepunk) som satte starkast prägel på bandet som helhet. Och djävlar vad kul vi hade. Olle lämnade oss efter första året, när vi hade spelat in EP:n Sixth Book of Moises. Så här i efterhand kan jag solklart konstatera att vi spelade in den EP:n främst för att ha spelat in NÅGOT ALLS under vår tid som musiker. Det var en första upplevelse som lämnade mersmak, men jag kan inte säga att jag känner något större behov av att ha kvar de låtarna online. De håller inte riktigt en kvalitét som är värdig bandet, men det var en häftig upplevelse att kunna göra.</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*U3ZHLepPK7pAJ307tbC6fg.jpeg" /><figcaption>Andra uppsättningen av Grande Gizmo 2016–2017. Framifrån, Aron, jag, Moises och Christian.</figcaption></figure><p>Vi rekryterade Christian ganska fort efter att Olle lämnat oss. Under den perioden producerade vi vår tyngsta musik hittills: Flood / Illegal. Det var skoj men vi hade fortfarande svårt att hitta vårt eget unika sound, kändes det som, och behövde fortfarande lära oss en hel del grejer för att lyfta soundet från en “gymnasiebandsnivå” som jag kallar det. Men att få riva loss så pass som vi gjorde med Flood / Illegal var hur skönt som helst. Det var också under den här perioden som vi började undersöka möjligheterna att komma vidare till en bättre replokal — vilket skulle komma att bli Kapten Studio.</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/960/1*KKinD2oFcWVPDJbtYtAcDQ.jpeg" /><figcaption>Spelning hösten 2017. Bara någon vecka efter att vi rekryterat André för att spela keyboard.</figcaption></figure><p>När vi började utforska andra delar av soundet blev det snart tydligt att vi behövde bredda vårt instrumentella underlag. När vi skrev Liquorice / Riverboy behövde vi klaviatur, och André rekryterades. Han fick en riktig rivstart då han kastades rakt in i livespelningar och inspelningen av den nya singeln. Det tog ett bra tag innan vi vande oss vid att arbeta in andra instrument i låtarna, vilket också gav oss ett intressantare sound. Dessutom tog vi några gemensamma sånglektioner under den här tiden, vilket var grymt! Liquorice kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta.</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/851/1*iD33WEPj68-R3Ecb7NDxjg.jpeg" /><figcaption>Grande Gizmo 2018. Fr.v. jag, Aron, André, Christian och Moises</figcaption></figure><p>Slutet kom abrupt och oväntat. En chock för många. Och vi har väl inte riktigt återhämtat oss än. Samtidigt lever musiken. Hypnokondria och Charcoal Kisses var i princip färdiga när vi fick en intern kris i bandet som slutade i att vi valde att avsluta projektet. Låtarna är en höjdpunkt i vad jag varit med och producerat. Högt tempo, rappsång, starka melodier och djupa personliga teman på texter. Jag kommer att lägga upp texterna här på bloggen i dagarna, för den som är intresserad.</p><p>Med det sagt så vill jag säga att Grande Gizmo varit en resa på ett personligt plan. Mitt hittills mest lyckade musikprojekt med tio producerade och släppta låtar. Och jag är inte klar med musiken — tvärt om, jag håller på att lära mig gitarr sakta men säkert och hoppas att få ett nytt band i rullning snart. Det är bara tungt att börja om, men med allt det jag lärt mig genom Grande Gizmo så känns framtiden ändå hoppfull.</p><p>Gå in och lyssna på Post Mortem på Spotify, och för sista gången, <strong>ha det grande</strong>!</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=4a46370ac0f7" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Omgiven av Nordea-säljare]]></title>
            <link>https://medium.com/@oscarsedholm/omgiven-av-nordea-s%C3%A4ljare-fa6f8f7f485?source=rss-a3842a473646------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/fa6f8f7f485</guid>
            <category><![CDATA[thomas-eriksson]]></category>
            <category><![CDATA[sociology]]></category>
            <category><![CDATA[behavioral-science]]></category>
            <category><![CDATA[omgiven-av-idioter]]></category>
            <category><![CDATA[critique]]></category>
            <dc:creator><![CDATA[Oscar Sedholm]]></dc:creator>
            <pubDate>Tue, 09 Oct 2018 11:00:37 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2018-10-09T11:32:26.041Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/793/1*O9OxD5LZ14XkII78dzRn_Q.jpeg" /></figure><p>Snart kommer Thomas Erikson till Umeå och ska hålla föreläsning för en slutsåld sal i Folkets Hus. Erikson är, för den oinvigde, känd för en bokserie som började med <em>Omgiven av idioter</em>, som populärvetenskapligt ger människor tips på hur de ska kunna förstå sig själva och sin omgivning bättre. Magasinet Filter gjorde nyligen <a href="https://magasinetfilter.se/granskning/omgiven-av-idioti/">ett djupgående reportage</a> om hur författaren under lång tid slentrianmässigt kallat sig för beteendevetare, utan att ha läst en enda kurs beteendevetenskap, och slängt sig med uttryck som ”vetenskapligt baserat” utan att sedan kunna hänvisa till vetenskapliga källor. Han säljer enkla svar på svåra frågor, med auktoritet lånad från akademin — med ursäkten att han ökar intresset för fältet beteendevetenskap.</p><p>Vem är då denne Thomas? En karismatisk tidigare Nordea-försäljare som sett en lovande affärsprodukt, eller en beteendevetenskaplig eldsjäl som blivit expert på området utan att läsa en enda kurs? Jag lämnar det till läsaren att avgöra, men mina tankar går till kollodialt silver, underverksprodukten som av sina fanatiska följare sägs kunna kurera allt ifrån cancer till dålig andedräkt. Det bara råkar vara giftigt också. Thomas bok erbjuder den sökande konsumenten att äntligen förstå andra människor. Problemet är ju att det är humbug. Underhållande och välskriven humbug, absolut, men ändock humbug.</p><p>Jag tror att alla människor i grunden har ett djupt behov av att förstå sig själv och sin omvärld. Om inte för att bli ”upplysta”, så för att överleva genom att kunna förstå hur andra människor kommer att behandla en själv utifrån hur man betér sig. Inte minst jag själv har känt av det sedan barnsben, efter att min grundskoleklass dominerades av mobbning. Sedan dess har jag desperat försökt förstå varför det hände mig — varför det hände <em>oss</em>. Det blev en smärtsam ledstjärna, som tog mig in i akademin. Nu har jag en masterexamen i sociologi med spetskunskaper i gruppsykologi och makt. Jag har dessutom läst både personlighets- och utvecklingspsykologi. Kan jag därmed klassa in människor i fack?</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*iMH4IQwa8TvQvoHslRz4EA.jpeg" /></figure><p>Nej, för att det är dumheter. Istället kan jag säga att Thomas bok utnyttjar människors osäkerheter, och likt horoskop ger dem breda, svepande meningar att klistra på sig själva och andra. Han förstärker också vår naturliga fallenhet för att identifiera andra som stereotyper, istället för enskilda individer.</p><p>Vi människor är långt mer komplexa varelser än så, inte bara i våra inre psykologiska strukturer, utan också i det sociala sammanhang i vilket vi verkar. Beroende på i vilken situation, i vilken grupp vi är, i vilken dagsform vi är, kommer våra beteenden att förändras. Förändras våra beteenden under en längre tid kan också våra personligheter ruckas — går en människa från att vara deprimerad till att vara frisk kommer den mest troligen också att framstå som mer extrovert. Och vilka sidor av ens egen personlighet visar man egentligen upp i olika sammanhang? Ser vi någonsin en hel person? Och var går gränsen mellan person och omgivning?</p><p>Jag gillar att fler personer intresserar sig för beteendevetenskap, och jag är en stor förespråkare för att sociologiska rön ska få en större spridning, men då måste den spridas av personer som faktiskt har kunskap i området. Inte av kvacksalvare. Och det här är inte helt ofarligt, eftersom att Thomas bok idag köps in av stora företag och till och med offentliga institutioner för att bilda både anställda och ledare i personlighet. Det skapar en grogrund för farlig stereotypisering, där människor kan stämplas med ”oönskade kvalitéer” och bli utsatta för vuxenmobbning. Och det fördummar den löpande diskussionen om organisationskultur och social arbetsmiljö. Allt baserat på en karismatisk Nordeaförsäljare med en riktigt bra säljidé.</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=fa6f8f7f485" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Resan mot kimchins förlovade rike]]></title>
            <link>https://medium.com/@oscarsedholm/resan-mot-kimchins-f%C3%B6rlovade-rike-45347e7bb98c?source=rss-a3842a473646------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/45347e7bb98c</guid>
            <category><![CDATA[matlagning]]></category>
            <category><![CDATA[kimchi]]></category>
            <category><![CDATA[korean-food]]></category>
            <dc:creator><![CDATA[Oscar Sedholm]]></dc:creator>
            <pubDate>Sat, 02 Jun 2018 09:39:57 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2018-06-02T09:48:12.839Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<p>Okej, här kommer för ovanlighetens skull ett blogginlägg om matlagning. De som känner mig väl vet att jag älskar mat, och gillar att experimentera med lite allt möjligt. För drygt två år sedan började jag försöka mig på kimchi — fermenterad salladskål inlagd med vitlök, ingefära och chili, som är en riktigt umamibomb. Det har tagit lite tid, men jag vill gärna dela med mig av min resa!</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/600/1*TQ2uOqcobJw9YKlw_6yYEA.jpeg" /><figcaption>Min första kontakt med kimchi, på restaurang Sagami i Umeå. Bild: Sagami</figcaption></figure><p>Den första tolkningen av kimchi som jag kom i kontakt med var som tillbehör på en japansk restaurang. Det var så gott att jag var tvungen att fråga vad det hette. Kimchi, en koreansk inlagd sallad, kom in i mitt liv. Restaurang Sagamis kimchi står ut som en väldigt lättfermenterad, salt version av kimchi som så jag så här i efterhand kan konstatera inte riktigt smakar som traditionell kimchi, om än det är en välsmakande tolkning av rätten. Hur som helst, jag blev fascinerad över rätten, som var unik jämfört med vår svenska matlagningstradition. Jag letade upp recept på nätet, kallade ihop några kompisar för att ha kimchiverkstad — och misslyckades totalt. Vi saltade inte in kålen nog länge, vi hade fel chili och lät kimchin stå i kylen direkt efter inläggning, vilket sabbade fermenteringsprocessen.</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*xRrFeYKBynAg8s4LZIDqGw.jpeg" /><figcaption>Fr. vänster, min andra kimchisats, tredje kimchisats och till sist den nyaste (sjätte satsen totalt).</figcaption></figure><p>Men jag gav inte upp. Om än första försöket ruttnade bort i kylen, och till slut behövde slängas, så tog jag upp mitt experiment igen, denna gång ensam. Ni kan se bilder på några resultat ovan. Den andra satsen fermenterade på rätt sätt, men hade fel mängd vitlök, ingefära och <strong>fel chili</strong>! Som syns på bilden fick den en brunaktig, väldigt oattraktiv färg, och var egentligen alldeles för kryddstark för att ätas. Ändå envisades jag med att äta upp en tredjedel, innan jag gav upp och slängde resten.</p><p>I mitt tredje försök följde jag en förenklad version, där man istället för att salta och lägga in fjärdedelar av kålhuvudet, redan från insaltningen hackade upp kålen i lagom stora bitar. Detta kortade insaltningsprocessen till 2–3 timmar, istället för en hel dag, vilket gjorde att man kunde göra klart de tidskrävande arbetet under en dag istället för att dra ut på det över två dagar. Bekvämt, lyckat och enkelt. Fermenteringen blev bra, men jag hade för mycket ingefära och ännu en gång <strong>fel chili</strong>! Som ni kan se på bilden så fick kimchin en osmaklig gul färg, samtidigt som den var för kryddstark.</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/482/1*nfexWuZaRKTIRZ3nR3v6lA.jpeg" /><figcaption>Gochugaru. Bild: kryddlandet.se</figcaption></figure><p>Svaret var självklart att hitta rätt chili. Att balansera ut graden av vitlök och ingefära är en smaksak som man får prova sig fram med, men jag förstod inte hur oerhört stor skillnad det är på olika chili flakes innan jag hade gjort ett antal satser. Hur hittar man då gochugaru, koreanska chili flakes, i norra Sverige? Svaret är <a href="https://www.kryddlandet.se/varldens-smaker/korea/koreanska-chiliflingor-gochugaru/">kryddlandet.se</a>.</p><p>Min senaste sats, antagligen den sjätte totalt, blev klar idag. Den har en halv deciliter chiliflakes i sig på ett kålhuvud, men är ändå inte särskilt stark, och har den härliga röda färg som kimchi gjort sig känd för. Den smakar som den man får på restauranger med koreansk mat — en framgång! Jag har alltså inte bara blivit bättre på att ta bilder på min kimchi, jag har också gjort bättre kimchi.</p><p>Fem tips från min resa för de som vill göra sin egen kimchi:</p><ol><li>Hitta ett <a href="http://www.tasteline.com/recept/inlagd-och-syrad-salladskal-kimchi/">grundrecept online</a>, men istället för att arbeta med stora kålhuvudsbitar, hacka kålbladen och salta in den i 2–3 timmar i en bunke med lite vatten. Skölj sedan av den och gör resten av processen enligt receptet.</li><li>Packa kimchin ordentligt i burken men lämna lite utrymme längst upp, så att den inte svämmar över när den fermenterar.</li><li>Låt kimchin stå i rumstemperatur, t.ex. längst ner i skafferiet, i 1–2 dagar med locket <em>lätt </em>åtskruvat, innan du ställer in den i kylen. Detta rivstartar fermenteringsprocessen. Du kan testa om din kål fermenterats genom att trycka på den lätt med en sked — om det bubblar då så har den börjat fermenteras.</li><li>Salladskål, rättika, morot, ingefära och vitlök är de enda grönsaker du behöver i din första kimchi, sen kan du börja experimentera med andra innehåll.</li><li>Använd gochugaru eller en annan koreansk chili. Det är värt det.</li></ol><p>Lycka till!</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=45347e7bb98c" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Dagen då Saepmie sattes i brand]]></title>
            <link>https://medium.com/@oscarsedholm/dagen-d%C3%A5-saepmie-sattes-i-brand-7d318144c6e8?source=rss-a3842a473646------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/7d318144c6e8</guid>
            <category><![CDATA[sapmi]]></category>
            <category><![CDATA[politik]]></category>
            <category><![CDATA[samisk-politik]]></category>
            <dc:creator><![CDATA[Oscar Sedholm]]></dc:creator>
            <pubDate>Fri, 13 Apr 2018 12:23:43 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2018-04-13T12:23:43.492Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*M64B7t5Frfvqb5qB-tPAuA.jpeg" /><figcaption>Foto: Daniel Holst</figcaption></figure><p>När jag skriver det här är det två dagar sedan 68-åriga Anita Gimvall tvingades ut ur sin familjs över hundra år gamla kåta, som sedan sattes i brand av svenska statens representant, kronofogden. Inte mindre än fyra poliser hade tagits med på skoter till Stenträsket som ligger mitt ute i Saepmies väglösa land. Jag tror det var länge sedan så många poliser skådade Västerbottens inland samtidigt. När kronofogdens utsände tillfrågades om vad han kände inför jobbet så svarade han att ”Det här är det roligaste jobbet jag någonsin har haft” och gjorde en lång utläggning om hur mångsidigt och härligt jobbet som kronofogde är — med fullständig oförståelse för allvaret i situationen och det övergrepp som han skulle utföra. Absurditeten i det hela får mig att må illa.</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/768/1*s6Cm9qlSyBjMjatroF0omw.jpeg" /><figcaption>Anita förs ut av poliser. Foto: SVT</figcaption></figure><p>Och varför brinner Anitas kåta? Det är för att hon inte är en <em>renskötande</em> same, som svenska staten, i renodlat rasistisk regi, utsett till de enda riktiga samerna. De enda som förtjänar att bruka de samiska traditionella markerna. De enda som har rätt att bära med sig vårt kulturarv. Ända sedan 1928 års rennäringslag, som stiftades i skallmätningarnas tidsera, har denna ordning rått och sedan blivit förstärkt i flera olika omgångar. Idag står 90 % av det samiska folket utanför medlemskap i sameby och bortom möjligheten att uppföra och hålla efter en traditionell boningsplats. Därför bränns den över 120 år gamla kåtan — för att Anita är fel sorts same.</p><p>Jag kan förstå varför Sverige gick den väg det gick i början av 1900-talet. Det var trots allt toppen av jakten på att erövra Saepmies naturrikedomar så att de kunde exploateras för storstädernas väl och ve. Det hade pågått i flera hundra år vid det laget, med tvångskristnande, slavarbete och bosättning på samisk mark. För Stockholm var det viktigt att storsvensken kunde åsidosätta och trampa ner det samiska för att kunna bryta marken, hugga skogen och dämma upp älvarna. Mitt eget samiska arv ligger begravt under vattnet i Voijtjajaure, i Ajaureforsens regleringsmagasin. Men däri fanns det i alla fall en logik, en kapitalistisk strävan! Det finns inte i att bränna Anitas kåta.</p><p>Samtidigt har Sverige kallats till FN:s rasdiskrimineringskommitté för att det fortsätter att vägra att säkra samisk rätt. För kanske första gången tas där också upp situationen för alla landet samer som står utanför det statligt sanktionerade samebysystemet, vi som är så osynliga och åsidosatta att många inte ens känt att de fått kalla sig same trots hundratals år av samiska släktband. Vi som blev bespottade när vi kom in i Sametinget på 90-talet. Hej, vi finns, och vi är många. Jättemånga.</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/768/1*g1lUyhylyFgiBodj-wxiwg.jpeg" /><figcaption>Foto: SVT</figcaption></figure><p>På onsdagskvällen fick jag veta att ett antal samer svarat med att bränna den svenska flaggan. Det kanske är dags att inse att lågorna har slukat den samiska tilltron till statsapparaten. Stad och land slits isär, Saepmie och Sverige slits isär, och det är så många av oss som är less att behandlas som någon form av sagofolk som kan plockas fram när Sverige vill tjäna turistpengar eller ”visa upp något spännande” i schlagerfestivalen. Den respektlöshet och sanslösa behandling som Anita fått utstå kan vara startskottet för antingen ett samisk uppror eller en försoningsprocess — och jag vill mena att bollen ligger nu i svenska statens händer, inte i det dysfunktionella Sametinget.</p><p>Lågorna sätter fingret på både problemet och lösningen: den utbredda rasism som ligger inbyggd i Sveriges lagstiftning måste brytas. Jag och Jakt- och Fiskesamerna kräver att rennäringslagen rivs upp och ersätts med en samelag som gäller alla samer. Till dess att detta har skett kommer vi inte att vila. Det räcker inte med ledsna tweets från Alice Bah Kuhnke. Vi vet var hon står. Men var står Stefan Löfvén?</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=7d318144c6e8" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Girigheten känner inga gränser]]></title>
            <link>https://medium.com/@oscarsedholm/girigheten-k%C3%A4nner-inga-gr%C3%A4nser-68ed47045056?source=rss-a3842a473646------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/68ed47045056</guid>
            <category><![CDATA[skatt]]></category>
            <category><![CDATA[social-change]]></category>
            <category><![CDATA[politik]]></category>
            <category><![CDATA[svensk-politik]]></category>
            <dc:creator><![CDATA[Oscar Sedholm]]></dc:creator>
            <pubDate>Mon, 22 Jan 2018 09:45:05 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2018-01-22T09:45:05.528Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/640/1*z-g_QASZud-SVso3_VDo-w.png" /><figcaption>Bild av Henri Gylander, hämtad från <a href="https://www.etc.se/kultur-noje/dagens-bild-henri-gylander-om-problemet-med-tiggare">etc.se</a></figcaption></figure><p>Idag kom åter igen <a href="https://www.dn.se/debatt/de-rikaste-fick-82-procent-av-formogenhetsokningen-2017/">rapporter om att åtta personer äger mer än hälften av mänskligheten</a>. Jag ser egentligen inte mig själv som särskilt radikal, om än progressiv, men måste man vara radikal för att förstå sig på galenskapen i världens fördelningspolitik? Ändå kastas skit åt alla håll i dessa tider, inte minst mot invandrare och tiggare, medan frågan om att förändra skattepolitiken åt en progressiv riktning är mer eller mindre stendöd. Människor är så övertygade om det kapitalistiska systemets dominans att det inte finns på kartan att förändra det. Hur hamnade vi här?</p><p>Vi, som kollektiv, måste inse att myten om den amerikanska drömmen är död. Idag är det uppenbart att <em>ägande</em> är mer lönsamt än <em>hårt arbete</em>. Därför går det inte att “nå toppen” genom hårt arbete och flit. Ändå går människor runt och tror att det är så det fungerar. Sedan 70-talet har företagens och ägarnas vinster vuxit skyhögt mycket mer än lönerna, och värre ska det bli om inget revolutionerande händer i det politiska landskapet. Sakta men säkert formar vi en finansadel som tillsammans får större makt än enskilda stater.</p><p>För att förändra situationen måste vi beskatta arv, förmögenhet och kapitalvinster. För att kunna göra det är jag övertygad om att EU måste komma med på banan, på samma sätt som man gjort i jakten på skatteflykt. Jag menar, kom igen, kan ni inte se vansinnet vi lever i? Att något är allvarligt fel? För det behöver man knappast vara marxist.</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=68ed47045056" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Samernas tid — En bra start, men med vissa hål]]></title>
            <link>https://medium.com/@oscarsedholm/samernas-tid-en-bra-start-men-med-vissa-h%C3%A5l-fd787915db4f?source=rss-a3842a473646------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/fd787915db4f</guid>
            <category><![CDATA[sápmi]]></category>
            <category><![CDATA[kultur]]></category>
            <category><![CDATA[historia]]></category>
            <category><![CDATA[utbildning]]></category>
            <dc:creator><![CDATA[Oscar Sedholm]]></dc:creator>
            <pubDate>Wed, 17 Jan 2018 13:02:37 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2018-01-17T13:02:37.197Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/640/1*eE9qTI0-30MgEaIapeJHIA.jpeg" /><figcaption>Bildkälla: Utbildningsradion, urplay.se</figcaption></figure><p>Jag såg i dagarna färdigt utbildningsradions satsning på en dokumentärserie i tre delar om samisk historia, en välbehövd satsning som på ett proffsigt sätt redogör för några stora drag som behöver komma den svenska allmänheten till kännedom. Förhoppningsvis kommer många att titta på den och sedan söka sig vidare till ytterligare kunskapsbildning, och kanske får vi till och med några framtida satsningar som fördjupar och breddar sig i en del frågor. Över lag så tycker jag att serien var väldigt bra men jag saknar några stora frågor, som antingen uteblev fullständigt eller endast berördes med en enskild mening eller två. Eftersom att denna serie lär ligga som underlag för många folkbildningssatsningar framöver känner jag mig manad att ge lite konstruktiv kritik.</p><ol><li>Min uppfattning var att representationen av samer fördes främst fram av renskötande samer, trots att dessa utgör en mycket, mycket tydlig minoritet av nutidens samer (formellt sett ca 10 % av svenska samer). Detta är en del av det problematiska historiska paradigmet, som även uttalas klart och tydligt i seriens sista avsnitt: att de samer som driver renar är “riktiga” samer medan de med annan livsföring diskvalificerats från sin etniska tillhörighet, genom statlig assimiliationspolitik. Dessa värderingar har också införlivats i många samers självbild, s.k. internaliserad kolonialism, och drivit släkter och familjer i spillror. Många samer lider idag, likt på Kolahalvön, av en känsla av vilsenhet och utanförskap, inte minst i sydsamiskt område. Kategoriklyvningen, som Mörkenstam m.fl. myntat, är ett ord som alla borde känna till. Kanske det vore lämpligt att lyfta denna fråga djupare i ett framtida program?</li><li>Nybyggarpolitiken skulle ha behövt belysas hårdare i svensk kontext, inte minst den s.k. avvittringen i slutet av 1800-talet, då staten formellt stal marken genom att bilda “kronoöverloppsmarken”. På sydsamiskt område var det många samer som under 1800-talet tagit tillfället i akt att övergå från nomadiserande livsföring till en fast bosatt kombinationsnäring där lite boskap (även renar), jordbruk, jakt, fiske och samling kombinerades. Hur många nybyggare som var samer respektive svenskar eller norskar är oklart, men många familjer bevarar än idag sitt samiska kulturarv på de sätt de kan. Avvittringen och den nationaliska eran i statlig politik innebar att dessa samiska familjer började dölja sitt ursprung, som ledde till en stor kulturdöd. Detta är också en av grunderna till Vapstenskonflikten, som nu är på väg att drivas till domstol. Kanske det skulle kräva sitt helt eget program, men att avvittringen inte nämndes en enda gång i Samernas Tid står under all kritik.</li><li>Ett fjärde avsnitt i serien skulle ha behövts där man redogjorde för Sametingens förutsättningar och situation. Det skymtades som snabbast i det tredje och sista avsnittet men är högst relevant ur folkbildningssyfte. Som tittare ställer man sig antagligen frågande till varför Sametinget i Norge beskrivs som maktlöst. Idag har vi samhällsvetenskapligforskning som fastställer i alla fall svenska Sametingets märkliga konstruktion och organisatoriska frustration. Vore det inte grymt att titta lite närmare på det?</li></ol><p>Nå, jag förstår att man inte kan nörda ner sig hur mycket som helst i dessa program, som är begränsade i både tid och resurser. Däremot hoppas jag att intresset för samisk historia nu har väckts och växer, så att vi faktiskt kan nörda ner oss ytterligare. Först när vår historia kommit i ljuset kan vi börja jobba framåt i en positiv anda.</p><p>På återseende, käre läsare. Samernas tid är nu.</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=fd787915db4f" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Personlig nyårskrönika 2017 — Året som stod still, i en rasande fart]]></title>
            <link>https://medium.com/@oscarsedholm/personlig-ny%C3%A5rskr%C3%B6nika-2017-%C3%A5ret-som-stod-still-i-en-rasande-fart-1ccf78ad6218?source=rss-a3842a473646------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/1ccf78ad6218</guid>
            <category><![CDATA[2017]]></category>
            <category><![CDATA[personligt]]></category>
            <category><![CDATA[krönika]]></category>
            <dc:creator><![CDATA[Oscar Sedholm]]></dc:creator>
            <pubDate>Thu, 04 Jan 2018 16:59:10 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2018-01-04T16:59:10.907Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*j1MFLKjLNanIqG2lY3nROA.jpeg" /><figcaption>Jag sommaren 2017 — återhämtningens sommar</figcaption></figure><p>Eftersom att jag skrev en nyårskrönika 2016 så tänkte jag att jag skulle försöka upprättahålla det. Mestadels för min egen skull, då det hjälper mig att förstå mig själv och mitt liv, och varför jag hamnat där jag är idag.</p><p>När 2017 började så var jag 100 % sjukskriven i min stressproblematik. Jag gnisslade tänder så att käkmusklerna värkte och fick stressutslag dag som natt. På nätterna var jag glad om jag lyckades somna före kl 4 på morgonen. Det var ingen rolig tid, minst sagt. Jag gick igenom terapi, både i stresshantering och kognitivt beteendeterapi, där jag sakta men säkert byggde upp mig själv igen. Allvarligt talat vet jag inte om det som sades under själva terapin gav mig särskilt mycket, men känslan av att aktivt lägga ner tid på att reflektera och fokusera på min återhämtning gav mig riktning i en tillvaro som jag annars upplevde som väldigt vilsen. Ni vet kanske den där märkliga känslan som uppstår efter att man varit 200 % igång under en period och sedan stannar <strong>allt</strong>? Det var så jag kände. Min självkänsla gick ner och jag var både frustrerad och ledsen, kände mig som ett misslyckande när jag förnekade mig själv att arbeta som en idiot.</p><p>Jag satte ner foten i alla aktiviteter i mitt liv och försökte göra det så tydligt som möjligt för mina vänner, kollegor och närmaste att jag inte var frisk och att jag tills jag återhämtat mig, eller i alla fall stabiliserat mig, inte kunde vare sig prestera, ställa upp eller vara med som tidigare. Det tog ett tag för de flesta att förstå och jag kände mig bitvis som ett riktigt rövhål. Endast musiken värnade jag om och fortsatte fullt ut med, då det ger mig en sådan kick att jag vill klassa det som själavård. Så här i efterhand vet jag att det var helt rätt beslut.</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*dOiA9FXKinWOUGDAGlOA_w.jpeg" /><figcaption>Decemberkonsert på Verket i Umeå, till stöd för Musikhjälpen</figcaption></figure><p>Bandet har varit en nästintill outsinlig källa till glädje och inspiration det här året. Visst har det varit lite upp och ner i engagemang men vi har haft så roligt, skapat och utvecklats tillsammans, och det har givit mig mening i en tillvaro som varit stundvis mörk. Släppets av Liquorice/Riverboy var en tydlig höjdpunkt men även de konserter vi hållit genom årets lopp. Att jag sedan för första gången offentligt jojkat, både i radio och för Musikhjälpen, är ganska galet. Det trodde jag nog inte för ett år sedan.</p><p>Jag och min fru har haft ett jättebra år tillsammans. Hon var en av dem som först sa åt mig att jag måste stanna upp, att jag måste ta hand om mig själv, och ställde snabbt om sig själv inför mitt sjukdomsstadium. För mig har hon varit en hjälte i år som givit mig alla möjligheter att komma tillbaka på fötterna. Hennes tålamod och omsorg gör att jag är på en mycket bättre plats idag än jag annars hade varit på.</p><p>I år var jag även ute på vår traditionella fjällvandring med min bäste kamrat Benny. Året bjöd på både de bästa och sämsta vandringsdagar jag upplevt. Jag är tacksam över att ha så god hälsa att jag kan vandra som vi gör, och så tacksam över det kamratskap som vi delat sedan barnsben.</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*D4Eqf0hnlmhezFtw4gKJ6w.jpeg" /><figcaption>Jag och Benny på Marsfjället</figcaption></figure><p>Dessutom gick jag och blev morbror i år! Min syster fick två små söta tvillingdöttrar som hon döpte till Astrid och Siri. Det är en spännande tid och jag hoppas att jag kommer att ha energin för att vara en del av deras liv, och berika det med min galenskap. Min mamma tog även steget att bryta upp sin tillvaro i Piteå och drog ut på äventyr, dels i Umeå och dels i Stockholm. Jag är så glad för hennes skull och att hon vågar göra sådana radikala förändringar i sitt liv i hennes ålder — det är hon värd.</p><p>Av de målsättningar jag stakade upp förra nyårskrönikan vill jag påstå att jag lyckades med huvudmålet att förbättra min hälsa. Nu är jag mestadels tillbaka på fötter, håller på att göra färdig Masteruppsatsen, har sökt ett deltidsjobb och sover om natten (om än det händer att jag blir vaken ibland). Jag tränade aktivt ända fram tills våren då jag drog på mig en knäskada och började prioritera studierna igen. Jag har gått ner någonstans mellan 8–10 kg sedan förra nyårskrönikan och har bättre fysisk hälsa än någonsin tidigare, vilket är helgrymt! Sametingetsvalet gick ju sisådär, om än vi gjorde framsteg som parti. Vi får se vad det blir utav det.</p><p>Jag återupptar några mål från förra året och lägger till några nya:</p><ul><li>Göra klart masterexamen.</li><li>Ta körkortet klart.</li><li>Skaffa en stadig inkomst och påbörja mitt egna företag på riktigt.</li><li>Spendera mer tid i fjällen. Till detta vill jag fortsätta att arbeta med trä.</li><li>Måla mer tillsammans med Charlotte.</li><li>Skriva ännu mer skönlitteratur.</li></ul><p>Allt detta bygger så klart på att jag fortsätter att upprätthålla min hälsa. Tack för den här gången… och <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&amp;artikel=6853915">död åt lupinerna</a>!</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=1ccf78ad6218" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
    </channel>
</rss>