<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/" xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/" xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom" version="2.0" xmlns:cc="http://cyber.law.harvard.edu/rss/creativeCommonsRssModule.html">
    <channel>
        <title><![CDATA[Stories by Patrick Kampmann on Medium]]></title>
        <description><![CDATA[Stories by Patrick Kampmann on Medium]]></description>
        <link>https://medium.com/@patrickkampmann?source=rss-eab340a8879b------2</link>
        <image>
            <url>https://cdn-images-1.medium.com/fit/c/150/150/1*z4N3IVhyfvlW-rw1YFjwtQ@2x.jpeg</url>
            <title>Stories by Patrick Kampmann on Medium</title>
            <link>https://medium.com/@patrickkampmann?source=rss-eab340a8879b------2</link>
        </image>
        <generator>Medium</generator>
        <lastBuildDate>Mon, 16 Nov 2026 09:11:19 GMT</lastBuildDate>
        <atom:link href="https://medium.com/@patrickkampmann/feed" rel="self" type="application/rss+xml"/>
        <webMaster><![CDATA[yourfriends@medium.com]]></webMaster>
        <atom:link href="http://medium.superfeedr.com/" rel="hub"/>
        <item>
            <title><![CDATA[Miljörörelsen borde gå hem.]]></title>
            <link>https://medium.com/@patrickkampmann/milj%C3%B6r%C3%B6relsen-borde-g%C3%A5-hem-9059b214d24f?source=rss-eab340a8879b------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/9059b214d24f</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Patrick Kampmann]]></dc:creator>
            <pubDate>Fri, 26 Apr 2024 13:33:13 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2024-04-26T20:36:24.646Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<p>Lång och läsvärd <a href="https://www.svd.se/a/Gylno9/framgangen-brots-nu-ar-de-mer-ogillade-an-sd?utm_source=iosapp&amp;utm_medium=share">artikel</a> i SvD om Miljöpartiets resa från poppis till paria. Man skyller bland annat tillbakagången på missriktad populism, att partiet började tävla med andra partier om väljare och trendiga frågor. Som när Romson konstaterade att klimatproblemen var konstruerade av vita medelålders män. Fler exempel lyfts fram i artikeln.</p><p>Det fick mig att fundera över miljörörelsens ideologiska hemvist. Jag har aldrig sett miljörörelsen som en del av “vänstern”, snarare tvärtom. Från Arts and Crafts- och den tyska Wandervogel-rörelsen till Scrutons “Green Philosophy” har det varit en konservativ instinkt, en motståndsrörelse mot stordrift, maskiner och industri till förmån för tankar om varsamhet, omhändertagande och försiktighet i exploatering – alltså klassiskt konservativa ideal.</p><p>Socialismen hade säkert i sin modernistiska hybris vissa materiella fördelar, men definitivt inte när det kom till miljön. Dess idéer om att använda industrins principer om stordrift skapade helt unika ekologiska katastrofer över hela Östeuropa. Idag känns det där tankegodset otroligt omodernt och omprövas även av vänstern, även om den ofta faller tillbaka till centralistiska lösningar när den drabbas av idétorka. Det är väl nostalgi.</p><p>Oreglerad marknadsliberalism gör inte heller underverk för miljön. Den är tyvärr kanske ännu effektivare, flyttar som en svärm gräshoppor till nästa möjlighet. Folk blandar dock ihop kapitalism med konservatism och tror att det är likhetstecken mellan dem.</p><p>Miljöpartiets problem är sannolikt att rörelsen har blandat för friskt mellan kulturkrig, reaktionära instinkter och hemmabyggd hypermodernism. Resultatet blir en kreativ men lite märklig politik som har svårt att få vänner men är lätt att irritera sig på. Synd tycker jag.</p><p>I grunden kan det dock inte anses vara knäppt att eftersträva en ekologisk hållbar balans över tid och generationer. Som sagt, en konservativ instinkt. Miljörörelsen behöver bara hitta hem till sina konservativa rötter, så har den nog sin plats.</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1000/1*0y2CmVqVKuayu30no49i8g@2x.jpeg" /></figure><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=9059b214d24f" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Släpp pennan, öppna munnen.]]></title>
            <link>https://medium.com/@patrickkampmann/sl%C3%A4pp-pennan-%C3%B6ppna-munnen-b0f3747b1849?source=rss-eab340a8879b------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/b0f3747b1849</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Patrick Kampmann]]></dc:creator>
            <pubDate>Mon, 20 Apr 2020 11:47:04 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2020-04-20T12:17:31.332Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/854/1*X21sYTMQqG6YtQGrXzCuWw.png" /></figure><p>Läste någonstans att det under antiken fanns greker som såg läsande som någonting djupt omanligt, eftersom det innebär att man låter sin hjärna bli övertagen. Våldtagen.</p><p>Vilken lustig tanke! Men sann på ett plan? Det tänkta, det talade och det skrivna har alla sina meriter, men jag tror på en renässans för ”det talade”. Jag tror inte att ljudböcker och poddar som populärt format är en slump alls utan ett tecken på detta skifte tillbaka till det verbala.</p><p>Under antiken hade det skrivna lägre status till förmån för det muntligt framförda. Nedskrivna symposium ansågs vara bleka skuggor av det egentliga framförandet. Man ansåg att nyanserna som försvann i ”textens begränsningar” devalverade tanken och budskap i allt för hög grad.</p><p>Språket är människans första uppfinning men också den mest misshandlade.</p><p>Den mänskliga kognitionen är såklart begränsad till språkets begränsningar och det var det Wittgenstein menade med ‘That whereof we cannot speak, thereof we must remain silent’. Det är poänglöst att diskutera det som inte låter sig formuleras. ”Överenskommelsen” saknas och allt därefter blir bortkastad tid.</p><p>Hans ”enda” filosofiska bok (Tractatus logico-philosophicus) är rätt knepig att ta sig igenom. MEN om man inte ser på truismen som en floskel så går den faktiskt att förstå, för det han försöker göra är att hitta det regelverk språket måste ha för filosofiska resonemang. Språket som ”ekvation” om man vill. Han utforskar alltså språkets anatomi och nedtecknar dess spelregler.<br> <br>Nästan alla biografier jag läst om honom dryper av sarkasm. Han hade ingen formell utbildning inom filosofi, han skrev inga fler böcker och hans gärning påminde mer om samtalsklubbar, informella symposium, än akademiska föreläsningar. Kanske inte en slump att det är samma format grekerna föredrog när det gällde avancerad övning i kognition.</p><p>Tanken om att ord har betydelse, att de bär en riktig äkta innebörd och att orden därför inte skall tillåtas devalvera denna, är därför viktig för mig i mitt jobb. Det är därför vi har tagit fram en så rigid process som måste följas. Där ordens betydelse är viktig och inte utbytbar. Så att uppgiften blir tydlig och inte en övning i floskler.</p><p>När det är gjort kan man börja diskutera. Det är läge att tala.</p><p>Först då kan lösningar utvärderas, vändas och vridas på. Den riktiga uppgiften är nämligen formulerad, definierad. Man slipper hamna i postmoderna subjektiva resonemang och kan inte längre gömma sig bakom ord eller begrepp.</p><p>Jag har alltså “samtalet som metod”.</p><p>Men typ så, <br>/Patrick</p><p>PS. Att undvika polemiska effekter blir extra viktigt eftersom ironi och sarkasm både skuldbelägger osäkerhet och gör samtalets spelregler diffusa. DS.</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=b0f3747b1849" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Strategiakuten är öppen.]]></title>
            <link>https://medium.com/@patrickkampmann/strategiakuten-%C3%A4r-%C3%B6ppen-49c230b5e61e?source=rss-eab340a8879b------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/49c230b5e61e</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Patrick Kampmann]]></dc:creator>
            <pubDate>Tue, 24 Mar 2020 11:58:22 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2020-03-24T15:49:08.514Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/550/0*RMNkZsxriD8yCAN9.jpg" /></figure><p>Nej, det är inte så kul i längden. Att jobba hemifrån alltså. Skrev i ett tidigare inlägg om <a href="https://medium.com/@patrickkampmann/how-to-run-an-agency-without-an-office-cecbb441552">distansarbetets anatomi</a> då vi ju arbetat enligt principen ”frivillig närvaro” på jobbet sedan hösten 2018. Men distansarbete är som allt annat, roligare när det är självvalt och inte av tvång. <br> <br>Sanningen är att den ”produktiva fasen” i jobbet blir effektivare när man arbetar hemifrån och arbetsgivare som bryr sig mindre om HR och mer om att pressa maximalt ur sin personal borde skickat hem dem till hemarbete för flera år sedan. Där skulle de suttit, socialt understimulerade men produktiva.</p><p>Det jag saknar mest är såklart mötena med människor, att dagligen bolla tankar och lösningar med kollegor och uppdragsgivare är verkligen en förmån och det som gör mitt jobb till det finaste jag kan tänka mig. Det är en associativ övning som innebär ständigt lärande och ifrågasättande.</p><p>Jag har lite tråkigt på distans helt enkelt. Därför tänker jag att det vore kul att ta chansen att få bolla med nya personer, en timme om dagen — som jag annars tillbringat thédrickandes med kollegor — kan jag absolut avvara för att få stimulans och nya utmaningar. Jag behöver stimulansen! (Jag tänker att det kan vara givande för de jag får chansen att bolla med också.)</p><p>Alltså: har du en utmaning kring kommunikation som du skulle vilja få mitt perspektiv på det så är det bara att signa upp. <br> <br><strong>Gör så här:</strong> <br>Maila mig på <a href="/service/mailto:patrick@volontaire.com">patrick@volontaire.com</a> så svarar jag och ställer de frågor jag behöver för att kunna sätta mig in i din utmaning på ett bra sätt. När det är gjort så bokar vi en timme på Skype (eller annan plattform) där vi pratar om det tillsammans och jag ger dig mina 5 cent. (Det är gratis såklart, det här gör jag för min skull. Skvallra inte för VD.)</p><p><strong>Men vad ska vi prata om?</strong></p><p>Frågor kan handla om högt och lågt, som tex hur decentraliseringen kommer utmana din bransch (och ditt jobb). Hur får man sin inhouseavdelning att funka såhär i coronatider, vilka verktyg behöver man? Kanske har du till och med frågor gällande kriskommunkation. Hur förtjänar och behåller man förtroenden och lojalitet i osäkra tider? (Det här är frågor är jag bra på. Dessutom är jag relativt trevlig.)</p><p>Förhoppningen är att vi båda får något ut av detta och att jag får min nödvändiga stimulans av daglig problemlösning.</p><p>Hoppas att vi hörs!</p><p><em>/Patrick</em></p><p><em>PS. Dagens timme ägnar jag åt att svara på frågor från Julia på Resumé om världen efter Coronakrisen. DS</em></p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=49c230b5e61e" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[#Living_Covida_Loca]]></title>
            <link>https://medium.com/@patrickkampmann/living-covida-loca-24a408f9f336?source=rss-eab340a8879b------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/24a408f9f336</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Patrick Kampmann]]></dc:creator>
            <pubDate>Fri, 20 Mar 2020 09:51:07 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2020-03-20T13:01:31.595Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*u9Ngiglh0ywq6qotHEoj8A.jpeg" /></figure><p>Den viktigaste aspekten av att vara människa i den golgatavandring vi kallar livet handlar om social närhet. Spädbarn som inte får beröring dör. Människoapan är satt på jorden som en utpräglat social varelse. Vi mår bra ihop och det är bara att jämföra människans fysiska anatomi med ett helt vanligt rovdjurs, så förstår man rationalen bakom denna flockinstinkt. Folkpartister hamnade på À la Carte-menyn. <br> <br>Eftersom svenskarna är ett unikt motvalls folk så har vi därför inympat en nationalanda i befolkningen som bygger på den totala motsatsen. Håll dig för dig själv, träffa ingen, misstro alla, säg knappt hej. Det är så etablerat att vi till och med hyllar vansinnet i nationalsången”du tysta du glädjerika…”. Knäpptyst. Sedan en smäll och något djur faller dött till marken. (Vår inställning till det råa våldet i ensamhetens tystnad — och vår avkopplade inställning till ättestupan är sannolikt det som höll Ryssen på tårna, oroligt spejande efter annalkande uttråkade Svenska arméer.)</p><p>Den moderna svensken insåg dock att det gick till på annat vis utomlands. Anglosaxiska filmer av töntigare snitt (tänk Love Actually) lärde oss vikten av att ha återkommande ”after work”. I reklambranschen skulle dessa AW’s peaka under nittiotalet och under en period var de så ambitiösa att byråernas kontors-AW’s i Stockholm i princip konkurrerade med krogbranschen om fredagarna. Det var objektivt sett en hemsk tid. Som tur var så gav internet reklambranschen den pungspark som den behövde för att komma ner på jorden. Pengarna försvann.</p><p>Den AW-kultur som överlevde blev trevligare mer lågmält familjär. Den blev en viktig del i företagens kulturbyggande och erbjöd dessutom nödvändiga sociala ventiler för stackarna som befolkar branschen.</p><p>Så är det fortfarande. Tills nu. Alla arbetar plötsligt på distans och AW försvinner därför lätt i prioritering. Det kan den givetvis inte göra och därför provkörde vi på Volontaire ett enklare upplägg för distans-AW redan igår. <br> <br><strong>Gör så här: </strong><br><strong> 1. </strong>Skapa en egen kanal på Slack och bjud in alla i företaget till den. (Döp den till något muntert, hos oss heter den ”#Living_Covida_Loca”)</p><p><strong>2. </strong>Ring in i kanalen, koppla på laptopens kamera och ha en videokonferens tillsammans.</p><p><strong>3.</strong> Drick en 🍸 och tramsa loss någon timme*.</p><p><em>*bonus: förbered ett sällskapsspel. Vi var lite konventionella och förutsägbara så vi körde en Corona-bingo tillsammans. Se bild för inspiration. Reglerna är att man pratar som vanligt tills någon skriker bingo.<br> </em><br>AW är nämligen mycket viktigare än du tror.</p><p>Skål,<br>/Patrick</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*ATSXU7-U1JVwQf6WzIhsJw.png" /></figure><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=24a408f9f336" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[How to run an agency without an office.]]></title>
            <link>https://medium.com/@patrickkampmann/how-to-run-an-agency-without-an-office-cecbb441552?source=rss-eab340a8879b------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/cecbb441552</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Patrick Kampmann]]></dc:creator>
            <pubDate>Thu, 12 Mar 2020 17:00:29 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2020-03-12T18:36:26.600Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/600/1*BybXQBf3yoFthFuqwcjkhg.png" /></figure><p>I got a <a href="https://www.surveygizmo.com/s3/5493049/atb?utm_source=twitter&amp;utm_medium=social&amp;utm_campaign=econ%20blog">web-survey</a>, sent from a friend of mine in the UK, yesterday. It explored whether or not agencies are set up to allow their employees to work remotely given current pandemic circumstances. I completed the survey and while doing it, it got me thinking about how strange a lot of the questions felt to me.</p><p>Since we’ve been working this way, allowing our employees to work remotely since 2018. I thought it could be useful to share our thoughts on how we make this work, share our framework and the principles we’ve developed with you, hoping it may offer help to your organisation.</p><p>Ok, here it goes, but first a quick back-drop.<br>In 2018, in connection with our 10 year anniversary, we created a new agency model for ourselves. Consequently, we moved to the Internet. Well, not quite, but in principle. We got rid of our big traditional offices and instead got us a smaller hub. A small hub fit for social meetings but not “centralized advertising production”. The idea was to start working in a much more decentralized way, the way digitalization has made possible.</p><p>The reasons were numerous, but the main one was that the outside world had actually already changed but our industry, again, had not. Value creation and benefits are found in connected business models and for us it became obvious that we needed to adapt our company once again.</p><p><a href="https://www.volontaire.com/">Volontaire</a>’s way of working includes an offer to our employees to work wherever they want and when it suits them. We believe that the job is <em>a task that needs to be solved </em>— not <em>a place </em>to go and spend a certain number of hours. We also believed that we would get an even more dedicated and effective group of employees if we let them solve their life puzzle by working where it suits them. <br> <br>However, working decentralized takes new tools, new routines and some practice — this is what we have learned so far:</p><blockquote>§ You have to <strong>work in the cloud</strong>. No local storage. (in our case we use Dropbox)<br>§ <strong>Slack as the prioritized </strong>channel for communication. Mail is solely used for communication with clients.<br>§ You have to <strong>be quick</strong> when it comes to feedback and responses, respect your colleagues time.<br>§ Information must always be <strong>written or documented</strong>, and shared.<br>§ You start the day by <strong>letting people know</strong> where you are and what project you’re working on. (We have a channel on slack for this.)<br>§ <strong>Daily check-in</strong> and reporting back to your teams. (Again this is done in slack)<br>§ You have to be <strong>available</strong> for team and project meetings (physically or digitally) during office hours. (in our case 9–17)<br>§ You have to be <strong>“bookable”</strong> (available) for external physical client-meetings during office hours.<br>§ You have to <strong>report </strong>into the (cloud based) time-tracking and Invoicing-program.<br> <br> It’s that simple.</blockquote><p>Ok, the downsides, what are they?<br>We feared working decentralized would be bad for “corporate culture” so we installed a few meetings, primarily for cultural and social reasons. <br> <br><strong>Mondays. </strong>We meet on monday mornings, in person to check in on each other.<br><strong>Wednesdays.</strong> We have a joint lunch together because it is nice :)<br><strong>Fridays. </strong>After work. Because it is fun.<br><em>(The monday-meetings are mandatory, the rest are vol·un·ta·ry, like our name ;)</em></p><p>To make the above possible you will need to have an existing structural capital: a processes your work actually follows including: real structures, information systems etc. When you have this in place the rest is easy.</p><p>We believe that we are much more efficient now, feel better about ourselves, are healthier and are giving better recommendations as a result of this freedom. With this model, we’ve also been able to work closer to our customers, and by working on their home turf we’ve gained greater understanding of their organizations and problems. The results are better solutions and more relevant deliveries.</p><p>This is our way of managing the changes in the industry and we hope that our way of working will inspire other agencies to do the same.</p><p><em>Cheers (and take care)<br>/Patrick</em></p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=cecbb441552" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Lämna din innovativa byrå.]]></title>
            <link>https://medium.com/@patrickkampmann/l%C3%A4mna-din-innovativa-byr%C3%A5-26759b761be7?source=rss-eab340a8879b------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/26759b761be7</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Patrick Kampmann]]></dc:creator>
            <pubDate>Thu, 05 Mar 2020 10:09:26 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2020-03-05T13:36:12.163Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*tJoawfE1HXsNKUaosdq2AA.jpeg" /></figure><h3>Innovativ byrå? Spring för livet!</h3><p>Okej, här kommer några snabba tankar om det här med ”innovativa byråer” i branschen. När vi startade Volontaire så hade vi ett mantra. Det löd: ”Vi vill inte förändra världen, den har redan förändrats.” Det var vårt sätt att beskriva det vi ville: att göra kommunikation som är i sin tid istället för nostalgiskt tillbakablickande. Vi hade inte heller mycket till övers för byråer som påstod sig arbeta med ”framtidens kommunikation” eftersom det kombinerar snake oil-försäljning med högmod.<br> <br>Fast tiden gick och visst har vi också gjort oss skyldiga till trams och beskrivit det vi jobbar med som ”innovativt”. Det har inte blivit bättre av att vi också anklagats (och belönats) för att vara nyskapande.</p><p>Men i ärlighetens namn har det nog sällan varit speciellt nära verkligheten. Sann innovation tar åratal av prototypande, något som en stressad reklambyrå sällan har tid med. Sann innovation är smal, har få slutanvändare och användningsområdet är ofta till en början oklart. Vem ville ha en fax 1840? Riktig innovation är för smal för kommunikation. Vi behöver nästan alltid nå breda grupper. Vi ska vara fantasifulla, påhittiga och uppfinningsrika. Men inte innovativa.</p><p>Vi gör kommunikation, då som nu, som är ungefär så modern som den behöver vara för att vara effektiv. Vi ställer oss frågan om det funkar, inte om det är innovativt.</p><p>Det handlar om självklarheter. En bra kommunikationsbyrå anammar tidsandan eftersom det är den kontext lösningarna hamnar i. En bra kommunikationsbyrå är därför också ofta hyfsat bra på att applicera ny teknik, inte för att den är innovativ utan för att det är effektivt.</p><p>Men allt det där ligger i ”hur” inte ”vad” man ska göra.</p><p>Letar man efter lösningar på kommunikationsproblem och inte efter reklamkampanjer så kommer jobbet börja på andra platser. En bra kommunikationsbyrå låter sig därför inte begränsas till köpta eller förtjänade kanaler, utan letar efter lösningarna bortom dessa. Ibland hittar man dem i HR-avdelningen, ibland i kundtjänsten. Ibland snubblar man till och med på lösningen i själva produkten (då *triggervarnar* brukar det sluta med produktreklam).</p><p>Sanningen är nog att byråer som säger sig arbeta med innovation gör det för att det är ett sätt att få det dagliga värvet (reklam) att verka drägligare. Värdigare. Men det är i grunden en självbedräglig verksamhet. Det är nämligen tillräckligt fint att bara arbeta med kommunikation. Det är en förmåga med sin egen musikalitet som man kan vara stolt över i sin egen rätt.<br> <br>Vi är bra på att göra det komplexa gripbart, att göra företag förstådda. Bra kommunikation bygger broar och det är fint nog. Världen är nämligen full av människor som vill få det enkla att verka svårt.</p><p>/Patrick</p><p>PS. Min personliga inställning till mitt yrkesval är att det är kommunikation som skiljer oss från djuren, och att vara bra på att kommunicera är att ”vara bra på att vara människa”. DS.</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=26759b761be7" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Pitch please.]]></title>
            <link>https://medium.com/@patrickkampmann/pitch-please-4c6f388cceb3?source=rss-eab340a8879b------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/4c6f388cceb3</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Patrick Kampmann]]></dc:creator>
            <pubDate>Fri, 28 Feb 2020 14:02:31 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2020-02-28T18:40:58.022Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*EICg7Y55uf2lfUP8cH0Jmg.jpeg" /></figure><p>Fick frågan hur den optimala pitchen skulle se ut och det är ju ett spännande ämne. Kommunikationsbyråer har hög svansföring gällande pitcher och upphandlingar men när det kommer till kritan så ställer vi ju upp på det mest märkliga av pitcher lite beroende på hur orderboken ser ut för tillfället. Branschen har svarat med att skylla på kunderna men sanningen är nog att det är vi som har devalverat vårt värde, inte uppdragsgivarna som tar möjligheten.</p><p>På Volontaire har vi några kriterier för hur vi vill att det ska gå till, baserat på vår erfarenhet från åren vi funnits i branschen. Att vi inte ställer upp i sk ”idé-pitcher” är ett exempel… men det har vi också gjort när omständigheterna varit de rätta (eller de sämsta lite beroende på hur man ser det). <br> <br>Frågan jag fick var hur vi skulle vilja att pitcher gick till om vi fick välja? Funderade lite och kom fram till några självklarheter som jag listar nedan.</p><p>ÖPPNA.<br>Spontant så borde pitcher vara öppna, dvs att man vet vilka andra byråer som är inbjudna. Det skulle göra det lättare för byrå att kvalificera uppdraget. Ska man överhuvudtaget vara med i startfältet? Transparens här skulle också göra det tydligt vilken roll man har i pitchen. Ibland är man vald som “wildcard”, ibland “det trygga alternativet”. Med stängda pitcher är risken att ett tryggt alternativ agerar wildcard och vice versa. Vi har blivit inbjudna i upphandlingar där vi i efterhand förstått att vi sannolikt mest fanns med som referens att ställa de andra deltagande byråerna mot. Vet inte om det är smickrande för någon egentligen. Har dock under mina år aldrig varit med om en öppen pitch. Oklart varför?<br> <br>BETALD.<br>Volontaire har aldrig arbetat gratis, aldrig haft ett enda ”pro bonouppdrag” eftersom det förminskar alla inblandade inför varandra. Om en rekommendation ska tas på allvar behöver det finnas en ömsesidig nytta, skin in the game om man vill. Att ersätta de konsulter vars rekommendation man efterfrågar handlar dels om professionalism men är också en hederssak. Vid pitch läggs stora resurser ned och att visa respekt för detta borde vara en självklarhet. Hur mycket? Ingen aning, men det bor respekt i även symboliska summor.<br> <br>INTE KREATIV.<br>Kreativa pitcher devalverar kommunikation till subjektiv bedömning av hantverk. Kreativ höjd avgörs i slutändan i det riktiga samarbetet mellan byrå och kund, inte den som ritar finast i pitchen. Det är då viktigast att se till att sätta upp upphandlingen så att förutsättningarna för detta framtida samarbete kan komma till stånd. Här ligger såklart sociala hinder i vägen, det är svårt att ha öppna ärliga och genuina samtal kring svåra saker med människor man inte känner. En grej man däremot kan utvärdera är…</p><p>EN RIKTIG REKOMMENDATION.<br>Om man sätter upp pitchen med syftet att få en tydlig rekommendation så har man bättre möjligheter att bedöma framtida samarbetet. Finns det kapacitet till de resonemang vi behöver kunna ha tillsammans? Är de lyhörda för våra utmaningar? Kan de se på dessa på ett spännande sätt och vilka metoder använder de för att detta kommer att ske? Men vill man få en riktigt bra rekommendation så behöver man dela med sig av …<br> <br>DET RIKTIGA UPPDRAGET.<br>Ofta ges byråer ett ”testuppdrag” av fiktiv art. På låtsas alltså. De övningarna är nästan utan undantag bortkastad energi då de leder till resonemang och slutledningar kring ickefrågor. Fiktiva lösningar på fiktiva problem är inte bra underlag för att bedöma hur byrån presterar när det handlar om riktiga investeringar. Personligen har jag aldrig förstått syftet med dessa övningar alls. Det är ju bortkastade möjligheter, man kunde få rekommendation baserat på riktig utmaning. Ge byrån den riktiga utmaningen och bedöm sedan byråns rekommendation givet tid och underlag. <br> <br>SAMARBETA.<br>Det är trevligt att lägga upp pitcherna så att man bjuder in till samarbete. Byrån kommer i sin research upptäcka saker som skapar massor av frågor. Det är bra om man då har en process där man, även emellan avtalade möten ger varandra chansen att resonera kring dessa frågeställningar. Dels gör det byråns rekommendation relevantare men det är också ett sätt att lära känna varandra i respektive roller. Det är både trevligt och konstruktivt.</p><p>STÄLL FRÅGAN.<br>En bra pitch bör vara formulerad som en fråga kring den riktiga utmaningen,”Hur kan vi på[insert företag] få hjälp att [önskad effekt]”. <br>Det är bara att formulera denna riktiga genuina fråga &amp; sedan ge den <br>till Byrån.</p><p>Det är inte svårare än så?</p><p>/P</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=4c6f388cceb3" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Framtidens byråmodell är inte att bli personalmatsal.]]></title>
            <link>https://medium.com/@patrickkampmann/framtidens-byr%C3%A5modell-%C3%A4r-inte-att-bli-personalmatsal-481c901ab3b1?source=rss-eab340a8879b------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/481c901ab3b1</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Patrick Kampmann]]></dc:creator>
            <pubDate>Thu, 05 Dec 2019 12:10:39 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2019-12-05T13:28:46.542Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*JCjVxtcXpCrDkuVv0O7Fcg.png" /></figure><p>Precis tillbaka från frukost i resumés regi på temat ”Framtidens byråmodell”. Nick Howarth, VD på The&amp;Partnership presenterade ”The&amp;Model”, deras upplägg för hur man bygger en relevant byrå 2019.</p><p>Den innebär i korthet att man erbjuder en flexibel one-stop shop lösning dedikerad att möta marknadens behov. Det som skiljer deras modell från liknande redan existerande lösningar (dvs centraliserade upplägg t ex Publicis One) är att de gärna jobbar hos kunden, sitter på deras kontor, nära informationen som behövs för att göra relevant kommunikation. Med andra ord en inhyrd Inhousebyrå. Affärsmodellen i övrigt inklusive betalningsmodeller är oförändrad, de gör som alla andra. Inte jätteimponerande.</p><p>Jag tror inte att one-stop shops, alltså små centraliserade lösningar är lösningen på kommunikationsbranschens utmaningar. Det som utmanar branschen är digitaliseringens decentraliserande effekter. Kommunikationsbehovet har ökat och kraven på snabbhet och ekonomisk kvartalslogik förklarar den devalvering som vår industri har utsatts för. Vi skapar inte värde i proportion till vad det vi levererar kostar.<br> <br>En del av svaret på vad som är relevant hittar man i svaret på frågan vad som är kommunikation och vad den har för roll i värdeskapandet. Den frågan gäller både företag och byråer eftersom moderna företag snabbare och enklare bygger värde genom annat än via kommunikation numera. Är du stor så fokuserar du på uppköp om du vill tjäna pengar eller ta marknadsandelar. Att kommunicera sig dit är för dyrt, långsamt, omodernt och osäkert.</p><p>Framtiden är inte att flytta in fler verksamheter i företag utan motsatsen, att outsourca verksamheter som inte är kärna eller affärskritiskt. Exempel: Det är inte modernt att anställa en hel orkester. Man skaffar en prenumeration på Spotify.</p><p>Inhousebyråer kommer spegla de företag som bygger dem och det är relativt meningslöst att generalisera om huruvida de är bra eller dåliga, de kommer att behöva spegla sina företags affärsmodeller. <br> Framtidens byrå kommer däremot att behöva kunna jobba <em>med</em> inhousebyrån, inte <em>mot</em> — eller <em>istället för </em>inhousebyrån.</p><p>Ring om du behöver hjälp med det :)</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=481c901ab3b1" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Money’s not the issue, moral is.]]></title>
            <link>https://medium.com/@patrickkampmann/moneys-not-the-issue-moral-is-d2db410db0aa?source=rss-eab340a8879b------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/d2db410db0aa</guid>
            <category><![CDATA[politics]]></category>
            <dc:creator><![CDATA[Patrick Kampmann]]></dc:creator>
            <pubDate>Thu, 08 Nov 2018 15:02:28 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2018-11-08T15:15:09.193Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<p>What happens if you hit a corporation like Google with a €4.3 billion fine? Nothing. What happens if you criticize them for manipulating and censoring search results and content? Nada. But If you voice concerns regarding their use of personal data and people’s integrity and their aggressive tax avoidance, that should do the trick right? The answer is that nothing will happen and it does not seem to matter if you are user, shareholder, legislator or a politician, they’re just too big, too rich and too powerful for practically anything to even put a dent in the facade. They’ll pay their fines and move on to the next deal.</p><p>Therefore it was somewhat comforting with 20.000 employers walking out of Google’s offices around the world last Thursday. Because it means something can shake corporations that size. There is something they’re not able to buy their way out of.</p><p>The #GoogleWalkout movement started when Android co-founder Andy Rubin got paid $90 million by Google after it learned of sexual misconduct allegations against him. That was the last straw and employers reacted with their feet (and some handwritten signs) resembling a typical 20th-century labor union strikes. A reassuringly low-tech move by the way.</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1000/1*cerKe7BjUfwjtzS_Yk6LrA.png" /></figure><p>You know the old saying “politics beats money, but technology beats politics”? Seems like common decency, in effect <em>being civilized</em> beats both money and technology. And that is essentially a good thing – and good news in a society where corporations and organisations have outgrown the legal, political and financial structures we’ve built to manage them with. Corporations can afford anything except not being human.</p><p>I’m not condoning mob rule or the glorification of vox populi logic post metoo here. I’m not even particularly interested in Google either. Replace them with any large institution, bank or corporation. The fact that some things still aren’t for sale is a comforting thought.</p><p>Everything communicates. Thank God.</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=d2db410db0aa" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Vad betyder orden?]]></title>
            <link>https://medium.com/@patrickkampmann/vad-betyder-orden-5e2301841a1d?source=rss-eab340a8879b------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/5e2301841a1d</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Patrick Kampmann]]></dc:creator>
            <pubDate>Tue, 25 Sep 2018 14:24:58 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2018-09-25T14:24:58.643Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<p>Sedan valet 2014 har det varit helt uppenbart för alla att SD skulle förbli vågmästare. SD tar väljare från hela den politiska skalan, höger som vänster vilket innebär att de dränerar de etablerade partierna på mandat, vilket omöjliggör majoriteter baserade på traditionell höger/vänsterlogik.</p><p>Minoritetsregeringar är alltså det vi kan vänta oss i framtiden. Nu blev det precis så: ingen vann och alla vet om det. <br> <br>Därför blir det vi sett efter valdagen helt logiskt. Metoden har varit att hitta ett högt tonläge, en sorts retorisk kastratsång, frikopplad från den parlamentariska processen för att tillkämpa sig positionen som valets legitima vinnare, inte i mandat utan i heder och moral.<br> <br>Det är därför statsministern inte avgick trots att denne fick en tydlig majoritet i riksdagen emot sig. Det är också därför vi sett politikerna urholka betydelsen av de parlamentariska begreppen, samtidigt som kreativiteten i konstarten att uppfinna nya psuedoparlamentariska sådana exploderat. Det gäller att hitta argument utanför valresultatet så att man kan skära kakans mandat i en form som passar en egen agenda.</p><p>Här är följer mitt försök till förklaring av de vanligast använda begreppen:</p><p>1. ”Block” <br>Vad betyder det egentligen? Tja, det finns flera definitioner på vad de är, men innan enfrågepartierna (MP och SD) dök upp så delades partierna in <em>två block</em>: ett ekonomiskt socialistiskt vänsterblock och marknadsliberalt högerblock. Man utgick ifrån den ekonomiska ideologi respektive grupp byggde sin politik på. Det fanns en rimlighet i det eftersom den ekonomiska ideologin — manifesterat i budgeten som läggs, är det fundament allt annan politik och reformer utgår ifrån. <br> <br> (Så betraktas fortfarande högerblocket; fyra partier som delar ekonomisk ideologisk grundsyn, dvs marknadsliberal med lägre skatter, fri rörlighet, mindre statlig finansiell inblandning etc etc). <br> <br>Vänsterblocket däremot, är inte ett vänsterblock längre, det är en sorts mix.</p><p>När liberalen Per Gahrtons Miljöpartiet halkade in i bilden så kom det av oklara anledningar att räknas in i vänsterblocket — trots att de inte har en socialistisk ekonomisk grundsyn. Men eftersom det socialistiska blocket redan då var på fallrepet så var det viktigt för Socialdemokraterna att få nya mandat till sitt block. MP’s mandat behövdes helt enkelt och räknades därför in som en del av vänsterblocket.</p><p>Då var mandaten bonus, idag är de helt avgörande eftersom utan dem har man varken mandaten eller legitimiteten till valvinsten och därmed rätten till makten.<br> <br>Att det rödgröna blocket (”vänsterblocket”) fick ett mandat mer än det borgerliga (”högerblocket”) är alltså ett rimligt sätt att hävda legitimitet men det förutsätter ju att man accepterar ett vänsterblock som inte är ett rent vänsterblock. Ett block som inte vill regera tillsammans — det är knepigt.</p><p>Problemen med tankesättet är dock flera. Det rödgröna blocket må ha vunnit med ett mandat men erbjuder varken ett egentligt regeringsalternativ — eller har riksdagens stöd. Praktiskt meningslöst alltså. Vad ska vi då med det till?</p><p>Det är just därför vänstern undviker att prata för mycket om “vänster- eller högerblock”<em>,</em> för det skulle innebära att ”högerblocket” skulle bestå av <em>alla högerpartier</em> (inklusive SD som ju kallats extremhöger av vänstern). Därför är det viktigt för vänsterblocket att SD inte räknas i något löst ”högerblock” eftersom det skulle innebära att vänsterblocket förlorade valet.</p><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*HKRbBwch4ofOHqNWMv4ptQ.png" /></figure><p>(Kanske borde man återgå till ursprungsbetydelsen: ett ”Vänsterblock” (bestående av V &amp; S) och ett ”Högerblock” (bestående av Alliansen) samt se de två enfrågepartierna som de frifräsare de ju faktiskt är?)</p><p>Hursom, som läget är nu så är blockpolitiken är alltså inte bara fördummande, den är direkt hallucinogen. Det är också anledningen till att Alliansen använder andra begrepp istället för “block”, man hävdar att man är det enda ”Regeringsalternativet”. <br> <br> 2. ”Regeringsalternativ”<br>Vad betyder det? Begreppet används bara av Alliansen och betyder enligt dem den samling partier som <em>vill bilda regering tillsammans på riktigt</em>, alltså frivilligt, oavsett valresultat. Alliansen accepterar inte det ”rödgröna blocket” som ett regeringsalternativ eftersom V inte får vara med i någon S-regering. Att Socialdemokraterna helst inte tar i MP med tång heller gör ju inte saken bättre. Viktigt är dock att göra skillnad på <em>viljan att bilda regering tillsammans</em>och denna regerings stöd i riksdagen.</p><p>Socialdemokraterna undviker därför begreppet ”Regeringsalternativ” om sitt block, eftersom man helst bildar regering med partier utanför det… vilket ju tar bort legitimiteten i de 144 mandaten. För att lösa det hela har Socialdemokraterna och Vänsterpartiet uppfunnit nya begrepp som de kan använda för att bygga legitimitet.</p><p>3. ”Regeringsunderlag”<br>Jonas Sjöstedts hittade på ”Regeringsunderlag”. Men vad menar han med det egentligen? Begreppet används egentligen bara honom och Vänsterpartiet då de ju inte ingår i någon regering, men anser sig vara <em>förutsättningen</em> för en Socialdemokratisk regering. Det stämmer att de är det.</p><p>(Problemet är att SD skulle kunna använda samma begrepp för att beskriva sin parlamentariska position. De är ingår i ”regeringsunderlaget” för både en alliansregering och en Socialdemokratiskt ledd sådan men skulle, precis som V aldrig få sitta i en. Begreppet betyder alltså i praktiken ingenting men det skänker viss retorisk legitimitet.)<br> <br> Sist ut i begreppsdjungeln är det av Stefan Löfven uppfunna ”regeringskonstellation”<br> <br> 4. ”Regeringskonstellation” <br>Löfven har här lyckats skapa en sorts begreppens enigma. Löfven sade “Jag leder det största partiet i den största regeringskonstellationen” vilket refererar till att han 2014 bildade en regering tillsammans med MP, med stöd av V (som givetvis inte fick ingå i någon regering), som tillsammans var större än Alliansen.</p><p>Begreppet är alltså summan av de tidigare begreppen — fast i 2014 års valresultats kontext. En sorts retrospektiv postmodern legitimitet är uppfunnen. Den kräver dock förmågan att resa i tiden.</p><p>Alliansens stora misstag är att de trodde att de enkelt skulle vinna över sittande regering. Därefter skulle man kunna använda sitt eget agerande i opposition de senaste fyra åren som argument för att Socialdemokraterna skulle släppa fram Alliansen. En sorts lös “decemberöverenskommelse”. Ett ynka mandat hade räckt för den legitimiteten. Men tji fick de. (Parlamentariskt hade det såklart inte spelat någon roll egentligen.)<br> <br>Hade Alliansen planerat för det rådande scenariot (144/143) så hade man förberett sig bättre, inte bara <em>att regeringsmakten skulle tas</em> utan också <em>hur</em>dess legitimitet skulle kunna hävdas. Allra minst hade man gjort en gemensam valkampanj som en tydligare enhet, ”Regeringen Alliansen” med ett tydligare politiskt allianserbjudande?</p><p>Kvar blev orden.<em> </em>Deras innebörd blev viktigare än vi kunde förutse. För begrepp är inte bara ord, positionering eller retorik. Språket måste vara bärare av ett faktiskt innehåll, ha en betydelse, så att vi kan väga den emot andra. Språket får inte användas som dimridå, det ska skapa genvägar, inte omvägar.</p><p>Vi måste börja fråga politikerna vad de menar med begreppen de slänger sig med, och ställa dem mot varandra, istället för att som nu låta dem devalvera språkets innebörd. Det är ju ändå demokratins legitimitet som står på spel.</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=5e2301841a1d" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
    </channel>
</rss>