<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/" xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/" xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom" version="2.0" xmlns:cc="http://cyber.law.harvard.edu/rss/creativeCommonsRssModule.html">
    <channel>
        <title><![CDATA[Stories by Tommy Paulison on Medium]]></title>
        <description><![CDATA[Stories by Tommy Paulison on Medium]]></description>
        <link>https://medium.com/@tommy.paulison?source=rss-40a5bd54dce0------2</link>
        <image>
            <url>https://cdn-images-1.medium.com/fit/c/150/150/1*UtAx_R2Ps65Rb7VYcDmzxA.png</url>
            <title>Stories by Tommy Paulison on Medium</title>
            <link>https://medium.com/@tommy.paulison?source=rss-40a5bd54dce0------2</link>
        </image>
        <generator>Medium</generator>
        <lastBuildDate>Tue, 17 Nov 2026 09:53:29 GMT</lastBuildDate>
        <atom:link href="https://medium.com/@tommy.paulison/feed" rel="self" type="application/rss+xml"/>
        <webMaster><![CDATA[yourfriends@medium.com]]></webMaster>
        <atom:link href="http://medium.superfeedr.com/" rel="hub"/>
        <item>
            <title><![CDATA[Midsommarkors som förbryllade]]></title>
            <link>https://medium.com/@tommy.paulison/midsommarkors-som-f%C3%B6rbryllade-fc1ad9fb325e?source=rss-40a5bd54dce0------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/fc1ad9fb325e</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Tommy Paulison]]></dc:creator>
            <pubDate>Mon, 15 Jun 2020 11:52:05 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2020-06-15T11:52:05.038Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<p>En midsommarhistoria som uspelade sig i Laveno vid Lago Maggiores strand för 12 år sedan.</p><p>En midsommardans runt lövad stång i en trädgård alldeles invid alperna.</p><p>Ihop med vår italienska släkt och med norska vänner i släptåg kändes det som vi ville ha en liten aptitretae på midsommarafton. Matjesill, rödlök, sås med hjälp av grekiskt yoghurt och midsommarsnaps inhandlad på IKEA i Milano. Så visst fanns där en liten doft av svensk midsommar, lite tilltugg före den italienska måltiden. Nypotatisen däremot kunde vi bara drömma om, men lövad stång blev det och svetten lackade när termometern visade en bra bit över 30 grader.</p><p>Vi fick en strålande stång och den den lilla femåriga Camilla stoppade in blommor lite varstans bland bladen och såg riktigt nöjd ut. Kvällen närmade sig och Camilla hade lärt sig “Små grodorna” riktigt bra. Betydligt värre var det för Camillas pappa, som var rädd för vad folk skulle säga om de fick se honom springa runt en stång och apa sig. När det kom till ej öron, ej svansar hava de, då duckade han. Det kunde ju komma någon på vägen utanför.</p><p>Vår norske vän dansade pliktskyldigast, även om han klart och tydligt deklarerade att han egentligen inte var någon hedning som dansade runt ett kors. Efter mormors lilla kråka och en hejdundrande raket hade kraften runnit ur oss. Midsommarstång är ingen tradition vare sig i Norge eller Italien, men kul var det.</p><p>Någon dag senare undrade grannen var husets hund, Maja, tagit vägen. De hade inte sett henne på länge. Nu var det så att värmen var pressande, så husets hund sökte sig oftast till skuggan och svalkan inomhus.</p><p>Plötsligtkommer grannen fram och beklagar sig.</p><p>“Vi har ju inte sett Maja på länge och när vi då tittar ner i trädgården och ser det där korset som stod , då var vi riktigt oroliga att Maja helt enkelt var död och att man hade begravt henne i trädgården. Så allvarligt var det nu inte, utan det var endast de hedniska svenskarna som firat midsdommar med att dansa kring ett lövart kors. Ännu någon vecka efter midsommar stod korset där, löven hade för länge sedan vissnat, men minnet av korset och midsommar stod kvar och förbryllade italienarna i grannskapet.</p><p>Maja däremot svansade förbi i bästa välmåga, ovetande om de konstiga korset och de konstiga svenskarna…</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=fc1ad9fb325e" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Ensam, inlåst i en vedbod]]></title>
            <link>https://medium.com/@tommy.paulison/ensam-inl%C3%A5st-i-en-vedbod-6a1eaf9073cd?source=rss-40a5bd54dce0------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/6a1eaf9073cd</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Tommy Paulison]]></dc:creator>
            <pubDate>Fri, 05 Jun 2020 09:23:48 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2020-06-05T09:23:48.136Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<p>Hur dum får man egentligen vara? En bofogad fråga för det som hände mig för 13 år sedan.</p><p>En råkall dag i början på året. Den här förmiddagen blåste det ganska mycket. Med vedkorgen under armen gick jag den vanliga rundan runt huset för att öppna vedboden. Nu var det så ordnat hos oss att när vi byggde vedboden så lät vi oss nöja med att sätta dörrhandtag utvändigt. Det råkade nämligen vara så att vi hade en dörr, modell äldre, fullt funktionsduglig, där handtaget emellertid inte gick igenom och följaktligen kunde du inte öppna inifrån.</p><p>Hustrun påtalade flera gånger vad som kunde hända. Ja ni förstår resten. En gång förut blev äldste sonen räddningen när han via det öppningsbara fönstret kunde trycka ned handtaget, om det nu vara med en spade eller skyffel, minns inte. Så viss tänkte jag flera gånger byta ut det gamla låset.</p><p>Men nu hände det alltså igen. En snabb vindpust tog tag i dörren. För en gång skulle hade jag inte lagt ett vedträ i dörren som stopp.</p><p>Ingen hustru hemma, inte förrän på eftermiddagen någon gång och själv skulle jag börja jobba om någoon timma.Enda chansen var om grannen var hemma och det var han och hustrun.</p><p>Nu gällde det att försöka göra sig hörd i den starka vinden. Jag började hojta, använde en av spadarna till att slå med, men det verkade lönläst.¨Panik? Nej, inte direkt men man kan ju ha roligare än att sitt inne i en vedbod där enda gästerna är väl torkade vedträn.¨</p><p>Jag fortsatte skrika, och det dröjde inte så länge förrän dörren hos grannen öppnades. Han stod länge och tittade och undrade vad det var han hade hört. Så jag skrek igen.¨</p><p>“Jag är inlåst. Kan du komma och öppna?”</p><p>Strax därefter öppnades dörren till friheten. Grannen fick sig ett gott skratt. Jag fick försöka förklara att det här ska inte hända igen, så nu ska ett nytt lås in.</p><p>Jag känner fortfarande stor tacksamhet över att det inte var hustrun som var ensam hemma och blev inlåst i vedboden.</p><p>Låset? Faktum är att något nytt lås har inte kommit på plats ännu, men det har gått 13 år utan att jag blivit inlåst…</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=6a1eaf9073cd" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[“Stängt på grund av arbete”]]></title>
            <link>https://medium.com/@tommy.paulison/st%C3%A4ngt-p%C3%A5-grund-av-arbete-f6ba6c01ec2a?source=rss-40a5bd54dce0------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/f6ba6c01ec2a</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Tommy Paulison]]></dc:creator>
            <pubDate>Sat, 30 May 2020 11:19:30 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2020-05-30T11:19:30.903Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<p>Italien på sommaren innebär i nio fall av tio att det är varmt och gott, till skillnad från Sverige och västkusten om man ska vara gnällig. Men värmen kan också bli för bra.</p><p>Vi får kanske snart känna på lite sommarvärme. Det ryktas om nästa vecka.</p><p>Nåväl, det här året, 2007, var det just extra hett i Norditalienska Laveno vid Lago Maggiore. Jag som svensk är oftast van vid att sova i en sval säng, men här letade jag föräves efter en sval punkt i den italienska sängen, men jag hittade inte någon. Ändå var vi lyckligt lottade i norra delarna av stöveln. I Neapel däremot visade termometern 45 grader. Affärerna bommade igen efter luchtid och det var förstås viktigt.En dag, en av de allra varmaste, tog vi en 20-minuterspromenad till den lilla stadens postkontor för att uträtta ett ärende.</p><p>Utanför posten stod ganska många människor och tittade lite förundrat. Klockan var runt elva på förmiddagen. När vi väl kom fram kunde vi läsa att det var stängt både 9 och 10 juli, men att man skulle öppna dagen därpå.</p><p>Varför var det nu stängt?</p><p>Jo på italienska kunde man läsa “Chiuso per lavoro”, det vill säga “Stängt på grund av arbete” Italienarna ryckte lite förstrött på axlarna inför formuleringen, men som svensk var det svårt att inte dra på smilbandet.</p><p>Vadå, stängt på grund av arbete?</p><p>Vad i all sin dar gör man på posten i vanliga fall, undrade man förstås.</p><p>Hade varit bättre om där stått “Stängt på grund av värmen”</p><p>Hur som helst efter någon vecka kändes det skönt att lämna Milano och 35 grader och mötas av 20 grader i Köpenhamn. Men man blir ju aldrig riktigt nöjd, så det hade inte gjort ont om den kortärmade tröjan varit lång i stället…</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=f6ba6c01ec2a" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Äntligen får vi titta på fotboll]]></title>
            <link>https://medium.com/@tommy.paulison/%C3%A4ntligen-f%C3%A5r-vi-titta-p%C3%A5-fotboll-cfcc07e968e4?source=rss-40a5bd54dce0------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/cfcc07e968e4</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Tommy Paulison]]></dc:creator>
            <pubDate>Fri, 29 May 2020 14:50:12 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2020-05-29T14:50:12.143Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<p>Efter ett helt liv med fotboll, både som aktiv, skribent och åskådare känns det faktiskt underbart att den kan vara på väg tillbaka efter ett ofrivilligt stopp.</p><p>Vardagen är så mycket fattigare när kulan inte finns i luften. Livet är bra mycket fattigare utan fotboll.</p><p>Eller som min redaktionschef för ett antal år sedan, Thorvald Hansson, sade på måndagsmorgonen efter en helg full med fotboll. När vi sågs inne på hans rum kom plötsligt en av tidningens kvinnliga reportrar in och satte sig.</p><p>Då sade Thorvald, givetvis med glimten i ögat.</p><p>“Du måste stå upp när vi pratar om sådana väsentligheter som fotboll”</p><p>Men det var då. Nui längtar man med stort LT efter fotbollsstart på riktigt.</p><p>Om det sedan gäller allsvenskan, superettan eller den lokala fotbollen.</p><p>Inte minst väntar man på att LFK ska börja spela så det kan bli en eller annan tur till Glänninge Park.</p><p>På tal om det har LFK haft många häftiga profiler genom åren.</p><p>JAN-ERIK “GOBBA” HARRYSSON var en. Han spelade revy och var en riktig komiker. Slitstark vänsterhalv i LFK dessutom. Det var han som myntade det odödliga uttrycket.</p><p>Någon skrek: -Ta ner bollen, “Gobba”</p><p>Svaret kom direkt:</p><p>-Behövs inte, den kommer ner själv.</p><p>En annan profil var onekligen KURT JOHANSSON, eldfängd domare när det Begav sig, men också en duktig LFK-målvalk. Kurt hördes alltid när han spelade mellan stolparna. Det gick vid ett tillfälle ut över centerhalven Björn Hägerström.</p><p>I en match hoppade Kurt upp bakom Björn och skrek med full hals.</p><p>-JAG TAR!!!</p><p>Björn blev så rädd att han omedelbart fick uppsöka toaletten. Historien har många år på nacken men idag kan till och med Björn skratta åt händelsen.</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=cfcc07e968e4" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Tågen räddade äktenskapet]]></title>
            <link>https://medium.com/@tommy.paulison/t%C3%A5gen-r%C3%A4ddade-%C3%A4ktenskapet-3fc0235ff00?source=rss-40a5bd54dce0------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/3fc0235ff00</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Tommy Paulison]]></dc:creator>
            <pubDate>Thu, 28 May 2020 12:24:21 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2020-05-28T12:24:21.339Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<p>Portovaltravagliga är en liten italiensk by nära Lago Maggiore i norra Italien. Edvard Persson sjöng en gång sin klassiska “Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv”</p><p>Efter mitt besök i den norditalienska byn, året var 2006, skulle jag kunna sjunga “De har bott vid en järnväg i hela sitt liv”</p><p>Banvaktsstugan såg ut som ett litet dockhus. Här hade makarna bott i 37. Tåget susade förbi alla tider, dag som natt, middag som kväll. Varje dygn kom 95 tåg susade någon meter från banvaktsstugan och parets lilla pittoreska trädgård. Ute på väggen på den lilla stugan stod det ristat nummer 43 med stora bokstäver och med lite mindr 997. I klartext betydde det att avståndet till ändstationen, Gallarate i detta fallet, var just 43 km och 997 meter.</p><p>Här hade hur som helst makarna skapat något riktigt fint omkring sig. Grönsakerna var enorma. Här fanns en rukolasallad som inte går att beskiva. Längst bort i trädgården fanns en överbyggd uteplats där italienarna kunde sitta ner, grilla och ta sin pasta medan tågen passerade.</p><p>Under vår lilla stund så hann vi njuta av italienska småkakor och vin förstås alltmedan fem, sex tåg passerade. Det kändes som man kunde ta på vagnarna.</p><p>“Vi tänker inte på tågen över huvudtaget”, sade frun ihuset. Och v ihör dem inte heller. Hon menade också, med glimten i ögat, att äktenskapet aldrig varit hotat — tack vare tågen.</p><p>Varje gång de började skrika åt varandra kom det ett tåg och så föll allting till marken. Det fanns liksom ingen anledning att stå och skrika, när ändå ingen hörde var de sade till varandra. Man glömde bort vad man bråkat om och så gick livet vidare tills nästa tåg dök upp.¨</p><p>Ett bra sätt att hålla liv i sitt äktenskap är alltså att bo i en liten banvaktsstuga där tågen susar förbi i parti och minut.</p><p>37 år har inte satt sina spår…</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=3fc0235ff00" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Fy fan vilka gaphalsar…]]></title>
            <link>https://medium.com/@tommy.paulison/fy-fan-vilka-gaphalsar-d55d26734133?source=rss-40a5bd54dce0------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/d55d26734133</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Tommy Paulison]]></dc:creator>
            <pubDate>Mon, 25 May 2020 10:39:39 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2020-05-25T10:39:39.462Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<p>I år blev det en konstig Valborg och 1 maj. Ingen sång vid Lagans strand i Laholm, ingen sång vid det brusande havet i Mellbystrand. Vi vet alla varför.</p><p>Nu väntar man så mycket mera på nästa vår — utan detta virus som drabbat oss.</p><p>Nåväl. Lite nostalgisk får man vara och tänka tillbaka på härliga stunder med spången. När den store Georg Rydeberg stod på Laholms stortorg och “darrade” fram sitt tal — det blev magiskt för 2000 laholmare. Eller när Hans-Uno Bengtsson, fysikerproffesorn, gjorde det samma.</p><p>En riktig udda händelse inträffade den 1 maj på dåvarande sjukhemmet i Laholm. Manskören i Laholm har alltid sett till att sjunga på äldreboendena på 1 maj. När vi stod där redo att ta ton som kom ett biträde in med en man i rullstol, redo att lyssna på vår lilla sångstund, När vi sjunger ett par av sångerna frågade biträdet:</p><p>Tycker inte farbror att de sjunger vackert?</p><p>Svaret kom blixtsnabbt och direkt från hjärtat med en röst som inte någon kunde missa.</p><p>“Nej fy fan vilka gaphalsar!”</p><p>Vi hade precis tagit ton för nästa sång, men det var bara för dirigenten att slå av och försöka på nytt, sedan skrattsalvorna i kören lagt sig…</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=d55d26734133" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Norsk fickla]]></title>
            <link>https://medium.com/@tommy.paulison/norsk-fickla-3ba3fb82cbe3?source=rss-40a5bd54dce0------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/3ba3fb82cbe3</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Tommy Paulison]]></dc:creator>
            <pubDate>Sat, 23 May 2020 14:25:58 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2020-05-23T14:25:58.505Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<h3>Norsk ficklampa</h3><figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*_CtvOP4phtjGyhx8H8tgGA.jpeg" /></figure><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=3ba3fb82cbe3" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Osten som en skidbacke i alperna]]></title>
            <link>https://medium.com/@tommy.paulison/osten-som-en-skidbacke-i-alperna-10e531c7ae7c?source=rss-40a5bd54dce0------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/10e531c7ae7c</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Tommy Paulison]]></dc:creator>
            <pubDate>Sat, 23 May 2020 13:25:12 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2020-05-23T13:25:12.395Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<p>Hur har ni det hemma på köksbordet?</p><p>Liknar osten nedfarten u italienska Madonna di Campiglio? Ser kaviartuben ut som den fastnat i köksdörren?</p><p>Jo det kan faktist vara så att frukostbordet kan spåra ur, vilket får hustrun att komma med pekpinnar.</p><p>Vem brukar fylla på lådan med knäckebröd?</p><p>Vem fixar osten så den ser anständig ut?</p><p>Vem kan klämma ut en kaviartub och få den att räcka en vecka till efter det att den enligt maken är slut?</p><p>Svårt att bortförklara. Hustrun brukar ha rätt.</p><p>Men jag har förbättreat mig beträffande osten. Den liknar numera inte en störtloppsbana i alkperna. Kaviartub eller majonnäs är det värrre med. Vet inte varför kvinnor blivit sådana expert på att göra slut på dessa tuber.När man själv tycker allt är slut, ja då fixar hustrun så det räcker till två mackor till. Men där finns mer. Honungsburk och marmeladburk. Med inga barn hemma längre är det ingen som behöver bli störd av det stora skrapandet från köket. Hustrun är fantastisk när det gäller detta. Det ser säkert likadant ut i många andra svenska hem- det är kvinnan som besitter talangerna. Vi män kan nog duka fram frukosten lite med vänster hand, men blir snabbt tillrättavisade.</p><p>“Du ska väl inte sitta där som ett fattighjon, utan fat till koppen, med brödet på bordet. Även där har jag blivit bättre, för det blir ju faktiskt lite aptitligare på bordet om inte morgontidningen ligger över aprikosmarmeladen. Så frukostboedet är ingen katastrof längre.</p><p>Osten har länge varit det stora dilemmat men numera går det inga alpina tankar om vare sig herrgårds eller grevé…</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=10e531c7ae7c" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Titta och njut]]></title>
            <link>https://medium.com/@tommy.paulison/titta-och-njut-f50235e58d51?source=rss-40a5bd54dce0------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/f50235e58d51</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Tommy Paulison]]></dc:creator>
            <pubDate>Sat, 23 May 2020 10:05:59 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2020-05-23T10:05:59.914Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/1024/1*_CtvOP4phtjGyhx8H8tgGA.jpeg" /></figure><p>Jo, detta är en norsk ficklampa.</p><p>Hur användbar som helst om man inte behöver så mycket ljus…</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=f50235e58d51" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
        <item>
            <title><![CDATA[Hur öppnar ni en syltkorv?]]></title>
            <link>https://medium.com/@tommy.paulison/hur-%C3%B6ppnar-ni-en-syltkorv-d83469b4e74b?source=rss-40a5bd54dce0------2</link>
            <guid isPermaLink="false">https://medium.com/p/d83469b4e74b</guid>
            <dc:creator><![CDATA[Tommy Paulison]]></dc:creator>
            <pubDate>Fri, 22 May 2020 12:10:25 GMT</pubDate>
            <atom:updated>2020-05-23T09:43:19.878Z</atom:updated>
            <content:encoded><![CDATA[<figure><img alt="" src="https://cdn-images-1.medium.com/max/800/1*bqAE7mEXYdDtBT6BHlyFUw.png" /></figure><p>Använder ni sax eller kniv? Vår vän norrmannen använder kniv och så sprutade det jordgubbssylt över hela köket. Men vad gjorde det när solen sken och man kunde sitter ute i kort pyjamas och äta frukost. Lite nostalgi som utspelade sig för 14 år sedan en sommar på östgötaslätten. En lite udda händelse som då passade i min tidnings spalter.</p><p>En sommar att minnas.</p><p>En av min sommars höjdpunkter utspelades under fyra dagar på östgötaslätten, några kilometer från Kisa. Ingen vindpust, sol från klarblå himmel när vattnet på den lilla sjön, 100meter bort, låg spegelblank.</p><p>I det lilla Brotorpet infann sig stillheten.</p><p>Tänk att sitta ute på morgonen vid niotiden i kort pyjamas till dukat frukostbord. Våra norska vänner är priviligierade som kan bo så här varje sommar. Ibland får vi svenskar för oss att norrmän -är ett släkte som gör en massa konstiga saker. Faktum är — det stämmer. En morgon fick vi oss ett gott skratt när hela köksbänken kletades ner med jordgubbssylt, sedan vår älskvärde norrman gått lös på “syltkorven” med kniv.</p><p>“Du jag kan ta fram en sax, det är mycket lättare. Jag färsökte få min käre “gutt” på rätt köl men det gick inte. Kniven sattes i syltkorven samtidigt som han höll ett stadigt grepp om “korven” Alla förstår vad som hände.</p><p>Från det lilla hålet som kniven gjort så sprutade sylten ut på golvet, på diskbänken och norska fingrar. Skrattsalvorna ekade från ett annat håll i köket.</p><p>“Hur bär ni er åt egentligen? Hur dum får man egentligen vara?</p><p>“Ja, men det var inte jag försökte jag med, det var Rolf.</p><p>Ja ni vet allt det där. Men vadå. Klart man fick ställa upp på rätt sida mot damerna i huset. Med lite distans så var det ju bara sylt. Ute sken solen och frukosten var serverad. Den morgonen lärde jag mig också att “syltetöj” går också bra som marmelad på mackan. En syltekorv öppnad med kniv a la Norge…</p><img src="https://medium.com/_/stat?event=post.clientViewed&referrerSource=full_rss&postId=d83469b4e74b" width="1" height="1" alt="">]]></content:encoded>
        </item>
    </channel>
</rss>