1. |
Ichor
06:14
|
|||
|
Jag lever på dagg och drömmar
Men det är nog för mig
Himlen över oss är röd
Visst är det vackert?
I carry the weight of the world
With the abyss below me
I have been falling for a lifetime
With a lifetime of nothingness above
The veins of our gods
Are filled with secrets
We need it, yet it kills us
We yearn, for we cannot grow
Jag lever på dagg och drömmar
Men det är nog för mig
Himlen över oss är röd
Visst är det vackert?
My eyes have grown nightvision
My mind too
Yet I cannot see the way you do
Don't go where I cannot follow you
|
||||
2. |
Mourner
05:35
|
|||
|
Kindness and love
Definite innocence
Erase them
And feast on their bones
No one shall be spared
When you get what you want
I have no claws
Yet the pale horse rides
Blindfolded in the circles
“I want to live”, she cries
And the machine keeps grinding
You must carry their legacy
No matter the lunacy
Slaughter the beast
The beast with no claws
You must carry their legacy
No matter the lunacy
Slaughter the beast
The beast with no claws
As you look upon your prey, you see no claws
Yet few of you realize you’ve become the beast
No one shall be spared
When you get what you want
I have no claws
Yet the pale horse rides
Blindfolded in the circles
“I want to live”, she cries
And the machine keeps grinding
|
||||
3. |
Malachite
05:52
|
|||
|
There is a skirmish
And though I’m the weakest of vermin
And naught but a beast or a wyrm
I am pleading "have mercy on me" as I toil
For each brush stroke I paint in the soil
For each brush stroke I paint in the soil
Paint in the soil
Så dem dör runt omkring mig i bitar
När gränserna abstraheras så vidtar ett obehag
När får ett jag bara vara ett jag utan ego
Kan bilden bli hel?
De dör runt omkring mig
Kan bilden bli hel?
De dör runt omkring mig
Kan bilden bli hel?
Jag har stått här i timmar och reciterat
Glömmer ett ord per ord som jag memorerat
Abstrakta mönster blir klara och stelnar
Världen är marmorerad
Världen är marmorerad
Smulas till småsten å makadam
Världen blir reviderad
Gräset är alltid grönare på andra sidan kullen
Här har grönskan som var blivit svedd ner till roten
Händerna är alltid smutsigare på den här sidan av muren
Jag har grävt upp min vikt tusenfalt i sten ur jorden och mina naglar är spruckna
Jag är tacksam över att ha fått arbeta i mitt anletes svett
Men jag är glad för min grannes skull
Nothing is true if you truly can't die for it
I am dyeing the green belt in blood
By refining the cloth in the iron the fiber is strengthened
But the color of the satin have lost its gleam
De älskar oss så de dör för oss
De älskar oss så de dör för oss
Jag älskar dig
Men det är försent för bedrifter nu
Torment
Torment
There will be torment
Though I will always be torn from my burden
Before I am judged
I will face justice accordingly
Torment
Torment
Lay down your arms
On the ground
Spread out your arms open wide
Could you pierce a heart through the ribcage of God?
Torment
Torment
There will be torment
Though I will always be torn from my burden
Before I am judged
I will face justice accordingly
|
||||
4. |
Som en Glödande Krona
09:11
|
|||
|
Solen gör rönnen till guld
Skålen är urgröpt ur askträd
Utställd på bärnstensbord
Som pärlemor
Solen gör rönnen till guld
Skålen är urgröpt ur askträd
Utställd på bärnstensbord
Som pärlemor
Ur solsken i regnet
Ur askan i elden
Vi ruttnar från fukten som samlats i masken
Led strömmen i tårkanal
Fakta och dröm mellan bladen i boken, en söm
Vätskan ska tömmas sakta, ännu är såret så ömt, var aktsam
Sömmerskan tänker på saker och ting hon sorterat i askar
Vart la jag den röda tråden?
Dräkten av dig är en djurhud
Begäret är helvetet
Viljan att va en person kan försummas av självet
Du missar, du missförstår ämnet
Solen gör rönnen till guld
Skålen är urgröpt ur askträd
Havet är kantat av silver
Slipat i månsken
Rönnträden står i brand
Marken är täckt utav asklöv
Armarna nakna men flätar en sköld
Jag ser inga stjärnor ikväll
Förlåtelsen kan bara ta oss så långt
Vid förlåtelsens vägskäl
Förlåtelsen kan bara ta oss så långt
Åkern måste plöjas nu
Innan frostens glupska tänder naggat jorden
Vi vet inte innan om skörden räcker till oss båda
Och vi riskerar att svälta båda två
Då ska du ta min del också
Jag ger döden mitt liv som gåva
Så att livet trumfar döden
Nej, du har inget val
Du har inget val
Jag ska försöka att ge dig allt jag har (allt jag har)
Utan att försummas
Men måste jag offra mig själv
Och hänga i rönnen är det så det får bli
Inget jag gör kommer att rädda oss
Jag är nog inte din hjälte
Kärleken är vad man offrar för någon
Det är nog det enda som hjälper
Inget jag gör kommer rädda oss, ingenting
Jag är nog inte din hjälte
Kärleken är vad man offrar för någon
Det är nog det enda som hjälper
|
||||
5. |
Pale Asters
11:36
|
|||
|
How did we get here
A charred naked corpse
Taken from the world
And given to no one
The serpents world, the angel wings
Come from the same tree; grown from the same soil
It’s not yours
Never was, never will be
I've seen the serpent bite the wings
I've seen it betray its mother
He lies in darkness with masks of light
Waiting for the one trying to find their way out
Facestealer, sunfucker
Innocent lonely man
Chained to the sky by the will of spite
A cage without a key
Immeasurable injustice, brutality unmatched
The sun brought to the wings for the worship of self
You create the wingless angel
Continuing the cycle
You light the fire underneath
Like you were always meant to
Will there ever be peace? Will they ever stop burning?
Will she ever return under His eye?
Jag är inte mer än en nyans
En nyans av själens färg
På ditt tomma papper
I vårt glömda land
Där orden är skrivna som att du menar dem
Och där meningen… och där meningen saknar ord
Frosten bestal hennes astrar
Dess gestalt och färg
Frosten bestal hennes oavbrutna
Och naturligt eviga stillhet
Frosten bestal hennes oavbrutna
Och naturligt eviga stillhet
Frosten bestal hennes astrar
Dess gestalt och färg
When she unveiled the truth, I felt only dissonance
Yet there it was, unmistakably blinding
You don't want it to be real. Because you don't want to be hurt
But it is real. it’s constant- it’s invincible
And he walks to this day without punishment
Smiling. Singing. Living.
I was rage- I am rage!
I was Mars when he didn't swallow venus
I was afraid of the fire, and the asters paid the price
Då jag kan andas ut är när du till slut
Ser vem du är och förbi dina beslut
Vem andas ut ens för en minut
När ingen ser alla liv som tagit slut
New faces emerge from the years passed
Will this time be different? I want to believe, but it’s getting harder
We're still the unsettled dust on the glass marble
We're still the cutters of wings, and nothing changes.
Då jag kan andas ut är när du till slut
Ser vem du är och förbi dina beslut
Vem andas ut ens för en minut
När ingen ser alla liv som tagit slut
|
||||
6. |
Panopticon
05:52
|
|||
|
The withering man is reaching for what remains of himself
He has tried to reach it all his life
Yet he tries for he knows it's the only thing left of himself he does not hate
With no light nor direction he reaches out into the sky
Hoping to catch
Something that doesn't belong to him
Everything he touches withers
For he does it for himself
Han vänder sin blick emot skyn
Det är stjärnklart ikväll
Han är så liten och det är så mörkt
Men någon har ändå hängt lyktor där uppe
Så han är kanske inte ensam
Han kanske inte är ensam
Persiennerna har skurit solen länge nog nu
Återvänd till huset
Knäböjd vid dörren och se igenom nyckelhålet
Ett rum fullt av speglar
Ett rum fullt av speglar
Jag agerar som att hon ser mig
Återvänd till huset
Pressa hornhinnan igenom stålet
Igenom fönstret till verkligheten
Hon dansar som att ingen ser
Återvänd en sista gång
Du satt och stirrade i timmar
Rummet badade i blod
Du var öga mot öga
Jag sparkar in dörren på glänt
Övervaka varandra tills alla blir till speglar
Hennes ögon glöder rött
Du såg in i hennes fönster
Skalet så bräckligt hinnan är slemmig och äcklig
Stämningen dog och med stämningen hoppet
Tror hoppet har lämnat mig
Men jag har slagit in den öppna dörren på glänt
Jag har slagit in den vidöppna dörren på glänt
Persiennerna har skurit solen länge nog nu
Hon skiner starkare för varje dag som går
We sit together in our hall of mirrors
But the lighthouse’s light is so bright that I can't catch a sight of you
And the silence is deafening
The air is so thin up here in our watchtower
It’s breathtaking
Behöver jag ens säga hur ironiskt alltihopa är
När ironin är så tydlig att den är det enda som syns
|
||||
If you like Together to the Stars, you may also like:
supported by 57 fans who also own “Iridescence”
This is so raw, honest and powerful. It's everything I look for when I listen to music. So glad I saw Blackbraid at Hellfest (by chance, as I was walking by). Been listening ever since.
go to album
supported by 57 fans who also own “Iridescence”
This speaks to me on such a deep level. Everything is raw, yet so pure. There are no frills, no added anything. If my soul was translated into music, this is exactly what I hope it would sound like... if that makes any sense. No doubt this comes from the heart, and so much more.
go to album
Backened shoegaze squalls, cinematic J-rock choruses, and tortured, atmospheric breakdowns from these whipsmart Tokyo wreckers.
go to album
Tokyo band contrast black metal's brutal complexity with shoegaze's abyssal grandeur, resulting in an LP that feels crushing, yet infinite.
go to album
In Perfect Stillness
by Domhain
featured on Bandcamp Radio Feb 27, 2026
go to album
supported by 55 fans who also own “Iridescence”
Had the pleasure to see them live in Athens with Lamp of Murmuur and Thlipsis. Amazing performance, great show but my only regret is that I didnt buy merch.
go to album
