Introducerar:
Jag har ADHD (odiagnostiserad förvisso, men alla tecken tyder på detta som sanning). Till följd av detta har jag en tendens att vilja påbörja projekt, men jag har svårare att hålla dem vid liv. Ett sådant projekt som jag länge velat påbörja är att skapa en kulturtidskrift. Nu är det däremot så att jag redan är mitt uppe i ett år av att skriva på en roman på heltid, så jag har antagligen nog med skrivande i mitt liv för att försöka ge mig an att publicera en hel tidskrift utöver detta.
Nyligen konstaterades det att hälften av allt som publiceras online nu för tiden är AI-slop, och jag har alltmer börjat fundera på vad detta betyder för mig (och för världen i stort). En stor konsekvens innebär att kultur skapade av och för människor kommer bli särskilt viktigt att värna om, att lyfta och uppmärksamma. Att på statlig nivå belöna och uppmuntra detta arbete och att på individuell nivå stötta kreatörer vi uppskattar, vare sig det innebär finansiellt stöd eller genom att sprida dem och deras verk till våra medmänniskor.
Get Wilhelmina A.’s stories in your inbox
Join Medium for free to get updates from this writer.
Av dessa anledningar har jag därför nu bestämt mig för att påbörja mitt nästa nya projekt och verkligen försöka göra mitt bästa för att inte bara låta även denna nya hyperfixering rinna ut i sanden utan att faktiskt semi-regelbundet skapa nya uppdateringar. Att försöka ge mig an det antagligen alldeles för stora och omfattande arbetet som kommer med att skapa en ny kulturtidskrift känns för krångligt och krävande, så jag landar i att istället försöka hålla rimliga förväntningar på mig själv. Det är dags att party like its 2005 och att skapa en BLOGG.
Mina planer för denna yta är dels att själv vara med i arbetet att producera någonting skapat för andra människor, nästan som att jag kreativt motiveras av min avsky för AI-slop genom att börja ta tillbaka ägandeskap av vad som publiceras online out of spite. Samtidigt vill jag uppmuntra mitt eget intresse av kultur och min egen vilja att sprida tips till andra om vad som är värt att ta del av och förhoppningsvis utmana mig själv i den kultur jag tar del av längst vägen. Det mesta jag publicerar kommer vara i relation till någon annans verk, men det kan komma egna inslag från mitt eget skrivande eller foto eller så också. Jag får se längst vägen vart motivationen och inspirationen leder mig.
Jag valde denna tjänst (Medium) för att jag dels kunde ha denna adress: wilhelmina.medium.com, men också för att jag gillar gränssnittet och det är enkelt att arbeta i. Jag är säker på att det finns nackdelar som kommer dyka upp längst vägen, jag vill exempelvis strikt inte att det ska finnas några annonser kopplad till bloggen (så om detta börjar hända kommer jag illa kvickt att byta tjänst) och jag tycker det är tråkigt att tjänsten kräver att ni är inloggade för att kunna följa bloggen och nya inlägg jag publicerar (eller för att kunna kommentera på inläggen för den delen). Men jag tror att jag kommer att använda mig av exempelvis instagram för att informera om när jag har gjort ett nytt inlägg.
Ni som hittar den här bloggen genom min insta vet antagligen att jag ibland får feeling och vill tipsa om film som är särskilt sevärd och det är en stor del av hur jag kommer att använda den här bloggen fortsättningsvis. Det känns av denna anledning inte mer än rätt att officiellt påbörja bloggen med en recension av något så ovanligt som en film som får betyget 6 av 6: Sorry, Baby.
