Det var i Vingåker som den svenska naturdikten tog form på allvar, framför allt genom Johan Gabriel Oxenstiernas ”Skördarne”. Långdikten, som ger en första svensk vision av globaliseringen, är förmodligen en av vår litteraturs mest underskattade.
Ingen plats i den svenska geografin har genomträngts av diktning i högre grad än Sundängen – beteshagen intill Skenäs gård i Västra Vingåker. Likafullt är det inte ett utflyktsmål ens för inbitna poesiläsare. Inte som Wordworths Lake District. Inte heller som ekarna utanför Göttingen där en grupp studenter bildade Göttinger Hainbund 1772. Men alla är de platser där nya relationer mellan dikt och natur upprättats.
