Jag har lyssnad på podcast nån gång men då fattade jag inte tjusningen alls. Nu har jag börjat om och jag bara älskar att lyssna. Jag har några jag lyssnar på och idag medans jag lyssnade på en letade jag samtidigt efter flera som verkade bra och hamnade på karlavagnen. Där hade det nyligen gått ett avsnitt om "Att leva nära någon som är sjuk i cancer". Äntligen tänkte jag då, nån som tar upp att stå bredvid, att vara den den drabbade anhöriga. Njjjja, jag vet inte riktigt vad jag tycker faktiskt men en sak var väldigt bra. Det var en intervju med Ola Ringdahl som var väldigt bra. Det kändes att han visste vad han pratade om och det var ett igenkännande i det också. Han hade mist sin fru för sex månader sedan och har skrivit boken "Att stå bredvid Cancer". Den ska jag absolut läsa.
Jag tror också att det är viktigt att vi blir sedda vi som står bredvid den sjuke. Det är så mycket som man ska ha koll på och orka och man har liksom inget val, man står bara där mitt i det hela. Man ska vara stöttande när man själv håller på att brista, man ska ha koll på allt medans man i själva verket bara vill bli ompysslad. Självklart blir man navet i hjulet, ett hjul som snurrar väldigt fort ibland och man hinner inte alltid med. Att stå där i ett sorgearbete som man inte riktigt får bearbeta, ja det är jobbigt. De sa att ca 55 000 personer drabbas av cancer varje år och tänk då alla ringar runt omkring de sjuka, hur många drabbas inte då? Ja det är ett tungt ämne det här och inget jag gick och funderade över innan vi blev drabbade.
Idag har jag jobbat lite längre, jag ligger väldigt långt efter så jag behöver några timmar extra så jag har lite koll på läget. Jag hade hundarna med mig så jag skulle komma ut på en lunchpromenad, av erfarenhet vet jag att jag bara skulle kasta i mig maten och jobba igen annars. Fixade även några ärenden innan jag åkte hem.
Eftersom jag körde gräsklipparen i söndags behövde jag köra trimmern och lilla gräsklipparen idag. Trimmern blev inte så länge eftersom batteriet tog slut så jag var tvungen att ladda den, tur att det blev så för jag var helt slut i armarna efter en stund. Sen skulle jag köra gräsklipparen, det var väl inget tyckte jag förs, men jisses när jag körde upp och ner på vår limpa och in och ut mellan buskar och träd, då var det spagetti i armarna. När jag kom in skakade mina armar så jag blev nästan orolig, men efter en clementin och ett glas vatten var det ok igen. Då var det dags för en promenad med hundarna, jag jagar ju steg så det blev en promenad över 2,5 km i kväll. Inga vilda djur såg vi tyvärr, fast det var en härlig promenad i skönt väder.
Har även ritat om mönstret på vanten som jag stickar, vill ju ha mönstret åt olika håll på vantarna. Nu har jag nästan kommit förbi det jag ritat om så då är det bara på räls resterande, hoppas jag ska jag nog tillägga.
Trevlig kväll
