Rapport

I höstas virkade jag en väska i ullgarn som jag filtade i tvättmaskin. Jag visste att den skulle krympa, men blev förvånad över att den inte krympte lika mycket på höjden som på bredden. Siffrorna var från 100 till 88 cm (12%) på bredden men ingenting alls på höjden! Proportionerna ändrades alltså. Det spelar ju mindre roll när det gäller en väska, men sämre om man vill göra ett plagg. Jag tänkte inte på det då, men har funderat mer sedan dess - ett annat minne har dykt upp ur hjärnans dammiga arkiv. Virkade en kofta/jacka till en kompis för ett par år sedan. Då erfor jag samma sak! Otroligt att jag inte tänkte på det, men har väl förträngt incidenten. Jag hade virkat den med framstycke, bakstycke och ärmar, sytt ihop och sedan tvättat. Ärmarna satt i 90 graders vinkel mot framstycket och bakstycket, vilket inte gick ihop då delarna krympt på sitt asymmetriska sätt.

Nu har jag alltså gjort ett högst ovetenskapligt test med en liten hög av provlappar som jag tvättat. Jag mätte dem före och efter tvätten. De rosa provlapparna på första bilden är virkade i bomullsgarn, de vita på andra bilden är virkade i vanligt tvåtrådigt ullgarn, samma som det växtfärgade garnet som jag använde till väskan förra året (det fanns ett nystan ofärgat garn i samma påse). Ett ganska strävt stickigt garn, men det blir väldigt lent och mjukt efter tvätten! Jag tvättade alla lapparna i samma maskin i 40 grader tillsammans med några klädesplagg.

Kommentarer:

Bomull krymper ju det också, även om det inte filtar sig som ullen, därför tyckte jag det var vitsigt att ha med det som jämförelse. Proportionerna ändras efter tvätt även med bomullsgarn.

Jag ville också se om det var skillnad på olika maskor, vilket ju tydligt visar sig att så är fallet.

Flerfärgsvirkningen är gjord i bakre maskbågen. liksom slätvirkningen. Med slätvirkning menar jag vartannat varv fasta maskor, vartannat varv aviga fasta maskor. Jag har tagit till mig och översatt Carol Venturas uttryck "flat crochet" som hon använder för samma sak.

Naturligtvis måste man förstå att man inte kan dra för stora slutsatser av ett sånt här litet test, särskilt när det gäller millimetrar och decimaler! Men det kan ge en fingervisning. 

Ullen har tex generellt krympt mer än bomullen, vilket var väntat. Slätvirkningen är lite speciell i det fallet; läser man bredden och höjden för sig så har bomullen krympt mer än ullen på bredden! Men lägger man ihop siffrorna så stämmer det även på slätvirkningen att ullen krympt mer totalt än bomullen.

Det hade varit pedagogiskt om man kunnat se ett mönster, som att tex höga maskor som stolpar stod i motsatsförhållande till riktigt låga maskor som smygmaskor... men så är det ju inte.

Just när det gäller flerfärgsvirkningen ser det i alla fall ut som att i båda fallen har provlappen krympt rätt mycket mer på bredden än på höjden.

Nästa test måste göras med superwashgarn, det ska väl inte krympa alls?

Nu håller jag på med en ny väska av det växtfärgade garn som blev över efter den förra.

Den här gången är bakgrunden ljusare och mönstret mörkare. (Det blålila garnet är från Ullcentrum.) Jag har ritat om mönstret litegrann, gjort slingorna en aning bredare eftersom jag tyckte de bitvis syntes för dåligt mot bakgrunden.

Det har blivit en del sådant här flerfärgsvirkande på slutet. Och jag gör det alltså enligt den nordiska traditionen i bakre maskbågen.

Fick nyligen hem två böcker av Carol Ventura. Varför jag inte skaffat dem förrän nu är endast ett stort förbiseende! Jag har hyllmeter efter hyllmeter med andra virkböcker, men så insåg jag en dag i höstas att jag saknade Carol Ventura. Jag har nämnt henne tidigare på den här bloggen, första gången (tror jag) just i samband med slätvirkningen, då jag skrev att intet är nytt under solen.

Jag har alltså beställt dessa secondhandböcker från Alibris UK. (Det är More tapestry crochet från 2002 och Bead and felted tapestry crochet från 2006. På första sidan i den första boken fick jag också förklaringen till att jag inte hittat hennes första bok om ämnet, som helt enkelt heter Tapestry crochet. Hon publicerade den under sitt flicknamn Carol Norton! Så nu har jag hittat och beställt ett exemplar av den också.) De är skickade från USA! Det var därför de häromdagen damp ner i min brevlåda, några månader efter beställningen. Det kändes lite spännande första gången jag gjorde en sådan beställning, och innan den anlände hit hann jag naturligtvis glömma bort den flera gånger om. Men eftersom det har funkat så har jag fortsatt att köpa gamla böcker på det sättet, från här och där i världen.

Man kan ju flerfärgsvirka på olika sätt, jag har provat flera. Carol Ventura använder sig av fasta maskor om båda maskbågarna. I boken visas flerfärgsvirkning i bakre maskbågen som exempel från Europa, närmare bestämt Schweiz, i den historiska bakgrunden. Sedan använder alla hennes mönster den andra varianten, att virka om båda maskbågarna. Det finns fördelar och nackdelar med båda! Hon verkar inte uppskatta den vågräta tråden som blir synlig i maskans överkant när man gör på det här "europeiska" sättet. OK, jag ser den också (som i bilden ovan). Men det finns en fördel med den här metoden, nämligen att man kan få virkningen rätvinklig. Att göra på det andra sättet blir alltid lutande, och mönstren i hennes böcker är anpassade efter den lutningen. 

Jag gjorde ett sånt anpassat mönster en gång:

(Fler bilder här!)

Men den här gången vill jag ha rätvinklighet.

Blågula sockar

Om man vill virka sockar är smygmaskvirkning en bra teknik att använda.

Jag har virkat ganska många - ett fyrtiotal finns det belägg för på ravelry, jag menar med foto och allt.

Så behövs det göras flera? Absolut! Det gäller ju att fortsätta utmana sig själv och åstadkomma något mer, eller i alla fall något annat än detsamma som man hittills gjort.

Nu har jag gjort ett par mönstrade blågula sockar, och eftersom jag gjort det till en tradition att fota mina alster utomhus så gick jag även ut en sväng i trädgården med dessa.

Tidigare har jag virkat några par med det här hjärtmönstret inlagt på sidorna. Men nu funderade jag på att placera ett mönster mitt fram. Skulle sockan ändå sitta bra på foten eller skulle den flerfärgsvirkade panelremsan bli stel och vecka sig mitt fram i vinkeln?

Visst funkar sockarna!

Tack vare den starka resårvirkningen i sockstaftet, och självfallet den smygmaskvirkade foten också. 

För att åstadkomma den här kombinationen har jag använt två olika virknålar. De smygmaskvirkade partierna är virkade med en 4,5 mm tjock trävirknål medan flerfärgsvirkningen är gjord med 2,5 mm. Jag har alltså bytt virknål under de gula varven. De går uppifrån sockans överkant och ända ner till tån. 

Det ljusblå garnet är Bambu Raggi, därför har det lite olika färgskiftningar. Det mörkblå och det gula är Junior Raggi.

Hjärtan och ränder

Jag ville virka sockar med något mönster. Jag har gjort så många slätstrukna par vid det här laget att jag vet att jag klarar att få till ett par som sitter bra på foten - med smygmaskvirkning. Ville utöka repertoaren.

I de här två paren har jag gjort som en panel på vardera sidan med flerfärgsvirkning. Se tex Anette Petavis beskrivning av tekniken!

Jag har samtidigt använt mig av tekniken med avig virkning, dvs virkat vartannat varv avigt för att få ytan att se "rät" ut. 

Här är min beskrivning av vad jag menar med avig virkning! 

Resten av sockarna är virkade vartannat varv med den ljusa och vartannat varv med den mörka färgen. Gäller även foten där jag lyckats greja till mönstret med en annan kombination av aviga och räta smygmaskor...

Min odiskreta sjal

Den är färdig, min Discrete Geometry!

 

Många maskor blir det med nästan bara fasta maskor! 

Efter blockning är sjalen 150 cm lång och 25 cm bred, fast lite bredare i den ena ändan. Det är för att de första varven är virkade med en lite större virknål än resten. Jag hade nämligen börjat med en 3,5 mm, men tyckte mönstret blev liksom för oklart  då, med stora hål, så jag bytte till en 3 mm och då blev mönstret tydligt och fint. Brydde mig inte om att repa upp det virkade utan lät det bara bli en bredare kant.

Hela sjalen är virkad i fasta maskor, och några enstaka stolpar i kanterna. Många maskor blir det!

Mönstret består av sex varv som upprepar sig, och jag har använt fyra färger för de sex varven vilket gör att det blir tre mönsterrapporter innan mönstret kommer igen.

Dessutom finns det färgskiftningar både i det blå och det ljusblå garnet. 

Det blå garnet är tex mera turkost i ena ändan av sjalen och mer blålila i den andra, medan det ljusblå (som ser nästan vitt ut på mina bilder) har en kortare rytm. Vissa partier är det nästan beige och lierar sig med varvet intill.

 Alla garner står på min projektsida på ravelry.

I mönstret är sjalen helt vändbar och lika på båda sidor, men jag kunde inte låta bli att göra ena sidan till framsida för att få mönstret att framträda ännu tydligare och finare. Jag har helt enkelt virkat tillbakavarven med aviga maskor. Det syns kanske mest om man tittar noga (baksidan är till vänster i bilden ovan).

Historien bakom

 

Historien bakom den röda västen börjar någon gång i våras. Jag råkade få se en annons om den här tävlingen "Wålstedts Textile Art Competition". En tävling där det skulle gå an att skicka ett virkat bidrag lika gärna som ett stickat! 

Rubriken löd sedan: “handmade fashion to express the singularity of the self”. Jag tog utmaningen på allvar: Jag bestämde snabbt att mitt "jag" symboliseras bäst av trädformer. Jag bor i en skog, ser träd hela dagarna genom bilfönstret medan jag kör de små grusvägarna mellan vårdtagarna i mitt jobb i hemtjänsten. Granar, tallar, inga shoppingcenter. (Men en stor såg/limträfabrik.)  Dessutom är jag själv skogsägare och sist men inte minst har jag en trädhobby sedan trettio år (som jag nog nämnt då och då även på den här bloggen): bonsai.

Det var självklart att jag skulle försöka skapa ett mönster med trädsilhuetter.

Använde mig av min erfarenhet att virkade plagg blir bäst om de virkas vertikalt. Dessutom passade det så bra till träd-motivet: Stammen blir rak, hur krokiga grenarna än är. Som de raka stammarna i en välskött produktionsskog... Därför kallade jag projektet för "Swedish forestry" på ravelry, "svenskt skogsbruk".

Jag gjorde många provlappar innan jag fick till granarna och tallarna någotsånär. Tja, dvs så som de nu blev. (Just nu grubblar jag lite på ytterligare förbättringar i utformningen.)

En av förutsättningarna i tävlingen var att bara Wålstedts garn skulle användas. Jag valde att prova z-tvinnat garn, så kallat tvåändsstickningsgarn. Jag har tidigare läst på flera ställen att z-tvinnat garn skulle vara bra att virka med. Nu får jag en anledning att prova, tänkte jag.
Kan härmed dementera den idén helt och hållet! Det funkar inte alls bra. Garnet tvinnar sig och blir bara ännu fortare trassligt än vanligt garn.

Jag virkade både bakstycket och framstyckena från mitten och utåt. Mätte på mig själv allt eftersom för att få rätt storlek. 

Tekniken är flerfärgsvirkning, där den färgen som inte används ligger invirkad så inga långa trådar finns på baksidan. Jag har också använt mig av att virka "tillbakavarven" avigt, så som jag tidigare beskrivit. (Se här!) Man får en slät yta, men å andra sidan lutar maskorna vartannat varv åt ena hållet, vartannat varv åt det andra. Jag försökte utnyttja detta på ett positivt sätt i utformningen av trädsilhuetterna i stället för att reta mig på det. Stammarna är som sagt raka, genom att de följer varven.

Jag talade inte om för min man att jag tänkte delta i en tävling som kostade 500 kr i anmälningsavgift...

Under semestern tog jag med mig virkningen till Skåne, så att jag skulle kunna utnyttja varje minut...

Så småningom hade jag ett bakstycke och två framstycken klara. Här är framstyckena på blockning.

Sedan ville jag ha en huva på västen. Visste inte riktigt hur man konstruerar en huva men tittade på de köpta huvtröjor jag hade i garderoben. Jag var ganska säker på att jag ville ha den dubbel, för att få lite bättre vindskydd om man nu skulle vilja fälla upp den nån gång. Och så ville jag ha den med en färg på insidan och en annan på utsidan. Virkade om den ett antal gånger innan jag blev nöjd.

Så här blev det till slut: en huva virkad på ena ledden, en virkad på andra ledden.

Huvorna syddes ihop till en dubbel och sedan sydde jag fast den på västen. (På den här bilden kan man se mönstrets baksida i halsöppningen.)
 Ändå saknades något! Fickor!

Ja jag var tvungen att göra fickor i samma mönster och sy fast dessa mitt fram på västen. De fick en tunn kant i samma orange färg som huvan.

Se där, nu känns det som ett användbart plagg. Jag sydde också dit en dragkedja. (Den skulle ha varit orange den också.)

 Bilderna på den färdiga västen togs i augusti innan tävlingens deadline. Då var det fortfarande grönt och vackert -  idag är det mera snöigt och mörkt som gäller här omkring:

Kofta med barnsligt gul kant

 Tiden ska räcka till så mycket den här tiden på året så mina virkningar tappar lite fart... Men nu har jag till slut fått ihop den blå koftan! 

Det var till halsen och framkanten på den som jag gärna ville ha det gula garnet. En snygg kontrast mot det blå tänkte jag. Och vilken ton av gult det än skulle bli hade jag räknat ut att det skulle se bättre ut än att använda det ljusa garnet som det var. Vet inte om jag kan ändra mig nu efteråt.

 Jag håller ju fortfarande på med en minskning av mitt garnlager och har tänkt att inte köpa något nytt förrän jag åtminstone har minskat lagret ordentligt. Så därför blir det såna här lösningar, med tröjor randade av vartannat varv ett garn och vartannat ett annat. Garnerna är ju aldrig köpta för att "det här ska bli det" och "det här ska bli det" utan bara några nystan då och då för att "kanske kan man göra något av det här nån gång"... I framtiden kommer jag naturligtvis aldrig att göra så. Alltid planera vad jag ska göra och alltid följa mina planer. (Obs ironi.)

På bilderna tycker jag koftan ser ut som en barntröja. Som en barnpyjamas - blev det barnsligt med de gula kontrasterna och det blå som en blå flanellpyjamas? Men liten är den i alla fall inte, den är absolut gjord i fullvuxen storlek!

På den här bilden kan man även se att ärmarna inte är riktigt samma färg som kroppen. På kroppen är det svart och blågrönt, på ärmarna är det ett grått garn jag mixat med samma blå.

Men det är ju bara jag som ska ha den, hur noga får man vara?

Det gula runt halsen och längs framkanten har jag virkat med halvstolpar. 

Knapparna kommer från en gammal kasserad kofta.

På axlarna har jag gjort smygmaskvirkade flätor. Det var lite av en utmaning - och och ni vet att jag gillar att utmana mig själv med mina virkningar! Det gick nämligen inte att göra de här "flätade flätorna" på samma sätt som mina tidigare flätmönster, som "bara" ser tvinnade ut. Jag var tvungen att prova och prova tills jag fann lösningen.

Med orangea flätor på axlarna kan man väl säga att det är en sorts Pippikofta jag har gjort?

Den får väl duga åt mig i alla fall!

Till sist ett grattis till alla mammor på mors dag!

Början på en kofta

Den här tiden är det mycket som drar, så mina virkningar lever lite lagom sakta vidare.

En halv kofta har jag i alla fall fått ihop av mitt blågröna rutiga mönster. Det fattas "bara" två ärmar. Ja, och kanske nån kant fram och runt halsen då... Det kommer så småningom.

Våren kommer också så sakteliga, ibland med två steg fram och ett tillbaka... Våran sjö är fortfarande istäckt men det har kommit både svanar och tranor dit, och de gillar att annonsera sin närvaro genom trumpetkonserter tidigt på mornarna!

Och fastän snödrivorna ligger kvar i smutsiga högar så blommar krokusen invid husväggen.

Jag har gjort en beskrivning av det rutiga mönstret. Det här är till dig Maria, och till alla andra:

Det här är ett mönster med två färger. Man virkar ett varv av vardera färgen. Mönstret har en framsida och en baksida som inte ser riktigt likdana ut.

Lägg upp ett antal luftmaskor delbart med 4 plus 2. På min provlapp här har jag gjort 18 (4X4 +2). Vänd och virka varv 1, den första maskan är en vändmaska, så börja virka i andra  maskan : 3 fm, 1 lm, hoppa över 1 m, upprepa varvet ut, 1 fm i sista m, 2 lm. Dra virknålen ur arbetsmaskan och dra ut den en aning så den inte repar upp sig. Jag gör alltså två vändmaskor här för att garnet ska komma i jämnhöjd med nästnästa varv.

Varv 2. Vänd inte arbetet, utan börja om i högerkanten med den andra färgen: Gör en startögla på garnet och virka 1 fm i bakre mb, 1 lm, hoppa över 1 m, 1 fm i bakre mb, 1 fm om lm, upprepa varvet ut, 1 fm i bakre mb i sista maskan.

Det här är grundmönstret, egentligen upprepar man bara dessa fyra maskor hela tiden! Vad jag visar nedan är hur man virkar de nästkommande varven avigt så att det bildas en rät och en avig sida. Om man ska göra något som kan virkas runt, en tubhalsduk eller kanske till och med en tröja, kan man fortsätta att virka från rätan hela tiden.

Slutet av varvet: utan att släppa den sista maskan från nålen, stick nålen i den lämnade maskan från varv 1 och dra denna genom den som redan sitter på nålen.

Vänd.
Varv 3: 1 afm i främre mb, 1 lm, hoppa över en m, 1 afm i främre mb, 1 afm om lm, upprepa varvet ut, 1afm i främre mb i sista maskan..

Förklaring: afm = avig fast maska. Varv 3 virkas med den första färgen. Att det virkas avigt betyder: för nålen bakom/under garnet och stick den mot dig genom den maska maskbåge du ska virka i. Se bilden ovan, som föreställer steg ett av den första aviga maskan.

Se gärna här min allmänna beskrivning av att virka aviga maskor!

Här är första maskan halvfärdig. Fortsätt genom att hämta garn och dra igenom båda öglorna på nålen, precis som med en vanlig fast maska.

Första maskan färdigvirkad. Virka sedan hela varv 3 avigt, även när du tar omkring luftmaskorna.

 Varv 3 färdigvirkat. Avsluta med två lm.

 Dags för nästa varv. Vänd inte, utan börja om i arbetets högersida igen. Börja med att dra upp en maska ur den redan låsta sista maskan från varv 2, detta blir vändmaskan, dra upp en till så du får en maska att börja varvet med.

Varv 4:  1 afm i främre mb, 1 afm om lm, 1 afm i främre mb, 1 lm, hoppa över 1 m, upprepa varvet ut, 1 afm i främre mb i sista m.

Varvet virkas alltså avigt på samma sätt som varv 3. Avsluta med att dra den tidigare lämnade arbetsmaskan i den första färgen genom den sista maskan.

När du nu vänder på arbetet så ser det ut så här - detta är rätan. Båda garnändarna finns nu i arbetets högerkant och de två nästkomande varven kommer att virkas från rätan, först ett varv i den första färgen, sedan ett varv i färg två.

Varv 5: 1 fm i bakre mb, 1 fm om lm, 1 fm i bakre mb, 1 lm, hoppa över 1 m, upprepa varvet ut, avsluta med 1 fm i bakre mb, 2 lm.

Efter varv 5 ska det se ut så här. I fortsättningen upprepas varv 2-5 till önskad storlek.

Här är min lilla provlapp - på rätan.

Och här är baksidan av samma!

Lycka till!