Virka rutor, nu igen?

Nya geometriska utmaningar.

 Jag har virkat rutor igen.

Har försökt göra det enkelt men ändå med kreativa möjligheter.

Idén är att det ska bli en helhet som är något mer än summan av delarna.

2020 höll jag på ganska länge och experimenterade med att virka rutor. Jag gjorde en ruta som jag kallade Pe-O, efter Per-Olof Enqvist. Jag virkade den först fram och tillbaka, sedan även i en runt-runt-version. Jag satte ihop rutorna till olika mönster och använde dem till kuddar. Alla dem har jag sålt eller gett bort, ingen finns kvar här hemma. (Men jag har ju mina bilder.)

Här och här finns bilder.

Då jag fått smak för rutvirkningen skapade jag denna ruta 2021, virkad i flerfärgsvirkning med stolpar. Skrivit om den flera gånger, se tex här.   24 rutor av den satte jag ihop till kompositionen som jag vill kalla Livsvägar:

Livsvägar. Vi ingår ju alla i den här komplicerade livsväven. Vi är alla beroende av varandra. Våra livsvägar är aldrig raka utan krokiga och korsar varandra ideligen. Man kan också se här att för de flesta av oss går livet bara runt i samma banor! Endast ett fåtal kommer någon vart här i världen - och även de hamnar ofta till slut tillbaka där de kom från...

Nu en nykomponerad ruta: är den för simpel?  Men det har blivit en kudde av den i alla fall, med två olika sidor. Har virkat med ullgarn, använt upp några gamla växtfärgade och svampfärgade garner som jag hade liggande.

Så till slut... Är jag tillbaka på "ruta ett"? Om man får vitsa lite.

Jag har alltså även börjat om med PeO-rutan... 

Samma igen men ändå inte

 

Mera kuddar!

I somras skrev jag om mina geometriska kvadrater. Som jag kombinerade på olika sätt till olika mönster. Jag lekte verkligen och hade roligt!

Men det var ju det där vanliga trixandet med små virkade rutor: hopsyningen. Jobbigt. 

Så jag har utvecklat mönstret litegrann. Helt enkelt virkat rutorna från mitten så att det finns ett sista varv som löper runt varje ruta och kan användas för hopvirkning!

SÅ SOM MAN BRUKAR ALLTSÅ MED VIRKADE RUTOR. (Varför måste jag alltid gå omvägar innan jag kommer till målet?)

Rutan ser alltså ut ungefär som förut, men virkas från mitten och utåt. Lite pyssel var det förstås innan jag fick detaljerna rätt, men såna utmaningar är ju till för att övervinnas!

Den virkas därmed också från rätan hela tiden, en extra fördel. Ja faktiskt precis som de projekt jag skrev om sist. 

Och rutan fungerar precis likadant som tidigare att skapa olika mönster med. 

Några flerfärgsvirkade projekt

"Fågel blå"

Fler fåglar! Jag har virkat en hel babyfilt med fåglar, både blå och rosa.

Den här tekniken kallas ju för flerfärgsvirkning, jag har använt den mycket och återkommer till den igen och igen i olika varianter. Man virkar med två (eller flera) färger och virkar in den färgen som för tillfället inte används.

En enkel och bra grundbeskrivning har Annette Petavi gjort.

De här fåglarna har jag inte utformat helt själv, utan hittat grundmodellen i en gammal virkbok, Corticellis "Lessons in Crochet" från 1917. Där ingår fåglarna i ett filévirkningsmönster, men jag ville hellre göra en någorlunda tät babyfilt.

Flerfärgsvirkningen görs traditionellt i rundvirkning, det blir snyggast så. Jag har funderat mycket på det där under åren, provat olika modeller för att få till ett fint resultat  även i fram-och-tillbakavirkning. 

(Tex att virka avigt.)

Här är två exempel på hur jag lyckats virka bara från rätan fast jag gjort platta saker. Förklaringen är att jag börjat från mitten och virkat mig utåt.

Babyfilten har jag börjat med en luftmaskkedja som jag sedan virkat runt. Varven blir större och större ju längre ut jag kommer. Den är helt och hållet virkad i fasta maskor i bakre maskbågen. Hörnen består av tre maskor i samma maska.

Jag gjorde också en fyrkantig kudde på samma vis. Började där med åtta fasta maskor i en ring. Hörnen är gjorda på samma sätt som i filten med tre maskor i samma maska.

Jag ville få den här kudden att krylla av figurer litegrann som om den var en gammal bonad, det skulle se oplanerat och folkloristiskt ut. Jag använde hela tiden bara två färger i taget, dvs bakgrundsfärgen och en annan färg. Virkade några varv i taget med varje mönsterfärg. Mellan de föreställande figurerna fyllde jag ut med geometriska former och blommor.

Jag vet att alla figurerna inte ser perfekta ut på nära håll, men jag gillar ändå helheten.

Älgar!

Katt och hund!

Ett par!  Ja, för det är en bröllopspresent! Gjorde den till en av sönerna som har gift sig i sommar, corona till trots. Det var naturligtvis planerat som ett stort arrangemang med många inbjudna gäster, men i slutändan blev det en liten familjetillställning med endast de närmaste två familjerna, tolv personer. 

Organiska geometriska kvadrater

Den 26 april hittade jag på ett utkast till en liten ruta virkad i fasta maskor. Jag tänkte mig någonting kvistliknande som man skulle kunna montera ihop till en helhet. En ganska organisk helhet, många små kvistar till en hel "växtlighet". Det var den första tanken. Att kanske lägga till blad eller blommor fanns också i den ursprungliga idén.

Sedan fick jag veta att Per Olov Enquist hade gått bort samma dag och då tänkte jag att det var "Enkvistar" jag virkat och fotade de virkade rutorna med lite enris.

Jag visste inte exakt hur de borde virkas bäst, provade med små variationer. 

Upptäckte att de kunde sättas ihop på mer än ett sätt. Genom att vrida på dem, på en del av dem, kunde nya mönster skapas! 

Mera geometriskt än organiskt blev det när jag fick fram ringar på det här sättet.

Orkade få ihop 16 bitar som jag sydde ihop till en större ruta, lagom för en kudde.

Mönstret passar ihop på både längden och tvären om man säger så. Nitton maskor brett, nitton varv högt. Fasta maskor om båda maskbågarna och med den oanvända färgen invirkad inuti maskorna.

 

För att få maskorna att se "räta" ut, som jag gillar, har jag använt mig av att virka avigt på tillbakavarven.

Jag bestämde mig för att göra en baksida till kudden med mera färg. Gjorde en med alla 16 rutorna i olika färg - blev missnöjd med helheten - började om. 

(Den alltför brokiga sidan sydde jag sedan om till en grytlapp.)

Försök nummer två - bara blått. Jag provade ut ännu fler geometriska kompositioner! De här två bilderna (ovan och nedan) är skapade i ett bildprogram i datorn av bilden av en enda virkad ruta.

Sedan, när jag faktiskt virkat sexton kvadrater i verkligheten, fortsatte jag experimentera och komponera!

De många olika möjligheterna fascinerar mig.

Så här blev den blå sidan till slut.

Slutligen idag har jag virkat ihop den blå och vita sidan och stoppat en innerkudde däri. De två sidorna består av små kvadrater med samma grundmönster hopsatta till två olika mönster. Nu får jag vara nöjd och lämna det här projektet. Jag har som vanligt huvudet fullt av andra virkningar.

Möten i soffan

Jag har virkat en Maria Gullberg.

Dvs ett mönster ur boken Virkad mönstermagi som jag skrev om när den kom ut 2017.

Jag satte ihop rutorna till en kudde, nio rutor till framsidan och nio till baksidan.

Ena sidan är lite ljusare och den andra lite mörkare blå.

Mönstret heter Möten.

När jag hade satt ihop rutorna till den ljusare sidan upptäckte jag att det blivit lite fel...

 Eller vadå fel, mönstret blev lite annorlunda men lika roligt tycker jag!